Del 9: Nära.

Men fan, så jävla klantigt. Han glömde svarskortet han skulle posta till sin mamma. Det hade kommit för två dagar sedan, en inbjudan till sin pappas begravning. En skriftlig sådan, hon hade inte ringt. Han vände i dörren och sprang upp till lägenheten för att hämta det. Hon gick ut till sin kompis som stod och väntade med bilen och de åkte ned på stan. När han hämtat brevet började han gå och när han gått de första femhundra metrarna var han helt omedveten om att han precis passerat hennes lägenhet och att hon stått precis där han nu gick för bara någon minut sedan.

Hon skulle ta en snabb lunch med sin tjejkompis som jobbade och bara hade 30 minuter kvar på sin lunchtid. De åkte till deras favoritställe och beställde in sin mat. Det var mycket folk så maten tog tid. Hon såg på kompisen att hon blev mer och mer stressad. Så hon sa till kompisen att hon inte behövde skjutsa henne hem, jag kan gå istället. Är det okej det? Frågade kompisen. Ja, svarade hon. Det är ju fint väder, det blir bara skönt med en promenad. Tack, sa kompisen precis innan maten blev serverad. Maten smakade bra men hon kände sig smått stressad av sin kompis som kastade ned maten i magen. De betalade, kramade om varandra och sen försvann vännen iväg mot sin bil. Hon hade ingen lust att vara kvar på stan så hon började gå hemmåt.

Han hade ingen brådska, han var ju ledig fast han egentligen skulle jobba så förutom att posta svarskortet till sin mamma hade han inget planerat. Han gick långsamt mot stan och lyssnade på musik i sin iPod. På långt avstånd såg han en person komma gående emot honom, det ser ut som en tjej. Tänk om det är hon? Nej, sluta nu. Glöm henne, hon är för fin för dig tänkte han där han gick. Den motsatta personen var hon. Hon såg också en person på samma avstånd och började tänka på honom. Tänk om det är han? Nej, sluta nu. Varför skulle det vara det? Hon började le för sig själv där hon gick.

Desto närmare de kom varandra började tankarna snurra i bådas huvuden. Det är ju en tjej. Det är ju en kille i hans ålder. Kan det vara hon? Är det verkligen han? När de var ungefär tio meter ifrån varandra var båda säkra och stannade.