Del 10: Hej, jag heter..

De stod och tittade på varandra i några sekunder. Det kändes som en timme. Sen började hon gå emot honom, men han stod kvar. Han visste inte hur han skulle bete sig, han hade tänkt på henne varje dag sen första gången de träffades. Han kunde ju inte veta att hon tänkt på honom lika mycket. Hon kom fram och såg att han hade blåmärken som nästan försvunnit i ansiktet och förstod då att det var han som hon sett på sjukhuset. Hur är det? frågade hon. Br, bra svarade han osäkert. Vart är du på väg? Jag ska bara posta det här brevet sen ska jag gå hem, svarade han. Får jag gå med dig? undrade hon. Ja, det får du. Magen kändes som om den var full av fjärrilar, hos dem båda.

De gick ned på stan och pratade hela vägen, han postade brevet och frågade sen åt vilket håll hon skulle. Hon berättade att hon ätit lunch med en kompis nere på stan och var påväg hem när de möttes. Han blev glad, för han förstod då att de kunde slå följe, eftersom han bodde åt samma håll. De började gå hemmåt, de pratade hela tiden. De hade mycket gemensamt. Musik, åsikter om personer och ingen av dem trodde på gud. Han berättade att killarna hade följt efter honom och misshandlat honom, att han hade sett henne på sjukhuset, hur mycket han tänkt på henne vågade han dock inte berätta. Hon berättade att hon hade velat hälsa på caféet, men att hennes kompisar kommit emellan, att hon trodde hon sett i syne när hon såg honom i sjukhussängen, sen skrattade de. Plötsligt var de framme vid hennes lägenhet, promenaden som annars brukade kännas så lång hade gått på ett ögonblick.

Här bor jag, sa hon. Jaha, jag bor där borta svarade han och pekade på sitt lägenhetshus. De log mot varandra. Hon kramade om honom, sa hej då och gick in genom dörren. Han stod kvar och följde henne med blicken. Precis när han vände sig om för att gå hem så kom hon ut genom dörren igen. Men, jag vet ju inte vad du heter sa hon, vi har ju inte hälsat på varandra. Hej, sa hon och sträckte fram handen mot honom och log. Jag heter Malin. Han tog hennes hand och sa hej, utan att tänka ska vi knulla?

The End.