Del 7: Hennes sida av historien.
Det här var snyggt eller hur? Men hallå? Titta då! Det var skitfult, hon tittade på sin kompis linne, låtsades skina upp och sa aahh, det skulle passa dig skitbra. Inombords suckade hon bara. Det var tredje gången den här veckan de var inne på HM. Hon gillade precis som sina kompisar självklart att shoppa, men hade inte riktigt samma smak. Dessutom orkade hon inte med tjejkompisarnas överdrivna entusiasm när de hittade något de tyckte var fint. Hon ansåg inte att det fanns kläder värda att hoppa upp och ned för och sedan fnittra som en mentalpatient när man hittade dem.
Hon fann sig ofta ganska långt bort i tankarna den senaste tiden och hon tänkte ofta på honom. Han hade kommit från ingenstans, slagit ned de där dryga jävlarna som vägra låta henne vara, sagt varsågod när hon tackat honom, sen bara gått igen. Han var inte den snyggaste kille hon sett direkt, men han var spännande. När hon några dagar senare hade sett honom på det där caféet ville hon sätta sig ned och prata, men kompisarna hade förstört. Sen hade hon inte sett honom igen. Hehe, förutom den där stackars misshandlade killen på sjukhuset som hade liknat honom lite. Det var då hon insåg att hon var intresserad av honom, att hon ville veta mer om honom. När hon t.o.m. tyckte sig se honom på jobbet. Vem ääär du? viskade hon tyst för sig själv.
Va borta du är då! sa en av kompisarna, tänker du på honom igen? Va? nej, lite trött bara sa hon. Hon hade gjort misstaget att berätta om honom för sina vänner, men de tyckte hon var knäpp i huvudet. Han var ju konstig, en ensamvarg. Du borde dejta Mange istället, han har ju varit skitintresserad av dig jättelänge. Jaha, men han är dum i huvudet och skitful tänkte hon. Enda anledningen till att kompisarna tyckte Mange var ett bättre val, var för att Mange spelar hockey och är populär bland de andra tjejerna. Jag skiter väl fullständigt i honom, han är äcklig och tycker alldeles för bra om sig själv tänkte hon.
Hon orkade inte låtsas tycka kläder var snygga längre och hon orkade inte med mer snack om den killens kropp, den andres smilgropar och den tredjes snygga bil så hon ursäktade sig till sina kompisar, tittade på klockan och sa att hon fick lov att gå hem för att hjälpa sin mamma med lite saker. De gjorde den typiska tjejkramen, sa att de skulle höras på telefon senare om helgen och sa hej då. Sen började hon gå hemmåt, hon skulle inte till sin mamma, hon ville bara vara ifred ett tag. När hon gick där med sin mp3 i öronen och lyssnade på hårdrock, som hon förövrigt var ensam om i sitt umgänge började hon tänka på honom igen. Undra hur han är, undra vad han har för ögonfärg. Vad hon inte visste när hon gick promenaden hem, var att varje gång han gått sin promenad hem gick han åt samma håll, på samma väg och ungefär lika länge.
