Del 6: Tillbaka till vardagen.

Hon är ny på avdelningen, jag har inte träffat henne än. Han tyckte det kändes konstigt att be henne ta reda på namnet. Han ville inte framstå som en stalker, även om han inombords inte ville något hellre än att få veta hennes namn. Han vet nästan ingenting om henne och ändå har han tänkt på henne varje dag i snart två veckor. Det enda han tror sig veta om henne är att hon bor i trapphuset där han ”räddade” henne. Men inte ens det var han säker på. Han visste även att hon köpt en bakelse till kaffet, men det kanske var första gången på ett år och knappast någon vana. Vem äääär du? Viskade han tyst för sig själv.

De sista två dagarna han spenderade på sjukhuset såg han henne inte en enda gång, trots att han hela tiden låg med ansiktet mot dörren ut i korridoren och sökte efter henne. Han blev utskriven en tisdag och på torsdagen var han tillbaka på jobbet. ”Fy fan vad du ser ut” hade chefen sagt när han kom tillbaka. Tack, svarade han och stämpla in. Han jobbade på ett lager. Han gillade sitt jobb, han gjorde bra ifrån sig och hade flera gånger blivit erbjuden en högre position men tackat nej. Han trivdes i de mörka lagerlokalerna, där fick han vara ifred.

TV-spelskväll hos Fredde på kvällen, grabbarna hade ringt och frågat och han orkade inte hitta på en ursäkt för att slippa. Fifa 2009, fy fan va tråkigt. Fredde tjatade fortfarande om att de skulle söka upp killarna och spöa dem, men han visste att det bara var tomt prat. Ingen skulle göra nånting och inte ens han själv ville hämnas. Jag slog dem, de slog mig the end. 2 – 0.. wööö ööhh öööhh ööh brölade Mårten. Han brydde sig inte, han visste att han var sämre än alla de andra på Fifa och firade inte ens de få gånger han faktiskt vann en match. Annat var det med kompisarna som hoppade i soffan, skrek åt den digitala domaren (som om han tog egna beslut och inget som var programerat) och kastade handkontrollerna i väggen när de fick stryk. Vid 23.20 sa han tack för sig eftersom han skulle upp och jobba imorgon och började gå hemmåt.

Han gick samma väg som han hade gått den natten för snart två veckor sedan, då han först träffade henne. Precis som då dök hon upp i hans huvud och nästan svävade framför honom, så tydligt såg han henne framför sig. Han blev glad inombords när han tänkte på henne och promenaden hem gick fort. När han var nästan hemma frågade han henne vad hon hette, hon formade ett namn med sina läppar men inget ljud kom. Klart som fan min egen fantasi inte vet vad hon heter när inte jag gör det. När fan blev jag dum i huvudet egentligen? frågade han sig högt innan han gick in i trapphuset.