Del 5: Sjukhuset.

Misshandlad man i 20års åldern, tillstånd kritiskt. Han vaknar till av ambulansradion och tittar sig förvirrat omkring med ett öga, det andra kan han inte öppna. Han ser fru Olsson från trapphuset sitta brevid honom, måste varit hon som hittade mig tänkte han. Hjälte? Nej, i.a.f. ingen med superkrafter tänkte han innan han somna in igen.

Nästa gång han vaknar så ligger han i en sjukhussäng, halsen är helt torr och det gör ont precis överallt. Värst är det på vänstersida av bröstkorgen, det känns som knivhugg varje gång han andas. Ansiktet känns svullet och han vill inte titta i en spegel just nu. Det här är inte första gången han blivit misshandlad, han sa ofta fel sak till fel person bara för att provocera. Det var dock första gången det lett till en sjukhusvistelse. Efter vad som känns som en vecka, men som i själva verket bara var en timme kommer en sköterska in för att titta till honom. Hon berättar att näsbenet är av och tre tänder utslagna i ansiktet. Högerögat är svullet, men det är ingen fara för synen bara svullnaden går ned. Det som gör ont i bröstkorgen är tre brutna revben, du har troligtvis tagit emot flera sparkar när du låg ned säger hon. Han svarar inte, han vet inte ens om han kan svara men även om han kunde det skulle han troligtvis reagerat på samma sätt. Han tittar bort från henne och stirrar in i väggen. Efter en liten stund går hon igen.

Dag tre på sjukhuset, inga besökare. Han har fått två sms från Fredde och Mårten ::När du kommer ut från sjukhuset ska vi spöa dom jävlarna:: och ::Hoppas du blir bra snart, så vi kan supa igen:: Idioter, hade hellre inte fått några sms alls än de där tänkte han. Visa att man bryr sig utan att visa några känslor, så typiskt killar. När sköterskan kommer in med den nya dropp-påsen har hon med sig blommor och ett kort. Från vem då? Mamma vet inte att jag ligger här, jag har inga tjejkompisar och ingen av grabbarna skulle göra något så bögigt. Han harklar sig lite och svimmar nästan för att det gör så ont och säger sen - Kan du läsa kortet. - Javisst. Säger sköterskan och ler falskt. *Krya på dig* Fru Olsson. Det var hon som ringde ambulasen berättar sköterskan, hon var jätteorolig för din skull. Hon stannade första natten tills läget var stabilt. Tack, mer sa han inte och snart gick sköterskan igen.

Efter fyra dagar kändes allt mycket bättre, han såg med båda ögonen och andningen gjorde inte alls lika ont längre. Han låg i sin säng och tittade på TV. Fanns naturligtvis ingenting bra att titta på, men väggen började bli trist. Reklam igen, underbart. Han vände på sig och tittade ut i korridoren. Ett..två..tre.. efter bara tre sekunder hände något som fick pulsen att stegra, hon gick förbi hans rum. Såg han fel? Nej, det var hon. Iförd en undersköterskedräkt. Nu var det officiellt, hon är vackrast i hela världen. Han bet ihop och satte sig upp i sängen, hivade sina blåslagna ben över kanten och började sakta gå med droppställningen mot dörren. Då kommer sköterskan in i rummet och undrar vad han håller på med, du måste vila. Du har haft en allvarlig hjärnskakning och kroppen är långt ifrån återhämtad. Han pekade ut ur rummet på henne och frågade sköterskan, vad heter hon?

Vad hon heter? frågade sköterskan och vände sig i den riktning han pekade. Hon..