Del 4: Flykten.
”Men hallå? Kommer du eller?” Jävla bimbo, hon stal henne ifrån mig. Det var nummer 1 eller 2 som hade ropat från övervåningen. Hon hade lett mot honom och sen vänt sig om för att trippa iväg upp för trappan. Han struntade i de sista dropparna kaffe och gick därifrån, hjärtat dunkade hårt i bröstet på honom. Han kände sig jagad. Det började småregna lite så han drog luvan över huvudet och började gå mot kiosken. Det tog nästan 20 minuter innan hjärtat lugnat ned sig, men det konstigaste var att magen kändes annorlunda. Nästan som när han slog till killen rakt över näsan, eller när han sparkade sönder dörren. Tillfredsställd? Varför då? Vad i helvete händer egentligen? Många frågor inget svar.
Han köpte sin snusdosa och en cola och började gå hemmåt. Mobilen började vibrera i fickan och Djungelbokens Var nöjd med allt som livet ger skränade ur mobilhögtalaren, ett ringsignalsval som enligt honom var 100% ironi. Bror stod det över displayen, den enda i familjen han tyckte om, ändå tvekade han väldigt länge innan han svarade.
Bror: Hur är det? Han lät inte lika glad som vanligt.
Han: Jo då.
Bror: Pappa har gått bort.
Han: Okej.
Sen la han på. Han var inte hjärtlös, han älskade sin pappa men han hade bearbetat sorgen för länge sen. Pappa hade varit sjuk länge. Han tittade på tatueringen på armen, den hade nästan varit klar i åtta månader, bara sista datumet kvar. Han tittade på mobilen, 29 maj. Jag bokar tid nästa vecka tänkte han. Han fortsatte gå hemåt. Han kände sig fortfarande jagad, hjärtat hade lugnat ned sig men känslan av att han var förföljd vägrade försvinna.
När han var två meter från dörren till trapphuset förstod han varför. ”ETT ÖGA FÖR ETT ÖGA VA!?” Hörde han någon säga högt bakom honom. Han vände sig om och kände genast igen de två killarna han slog ned för några dagar sedan, plus en tredje kille som han inte kände igen. Något blänkte på hans hand. De hade gått efter honom ända från stan. Jag orkar inte tänkte han. Han slappnade av i händerna, sänkte sina axlar, bet ihop käken och blundade. *Krash* han kände hur näsbenet krossades mitt i ansiktet och halsen fylldes med blod. Han föll ihop på backen och sen blev allt svart.
