A child called ”it”

Metallica, Guns N’ Roses och Buckcherry. Tre band som alla släppt nya album 2008. Tre band jag gillar väldigt mycket och tre väldigt bra album.

Buckcherry’s nya album Black Butterfly hörde jag första gången igår och en låt slog mig som en knytnäve rakt i bröstet. Det är ganska häftigt när en person eller en grupp människor man aldrig träffat och som bor på andra sidan jordklotet kan skriva någonting som känns så personligt till just mig. Låten heter som detta inlägg A child called ”it” och den har ni här (texten finns under videon):

Mother, I really hate the way
You treat me like no other
And I refuse to be your victim

I count the days and nights, they are all numbered
She takes her time and hurts me like no other
Keep it all inside, never see me cry
Hoping I find a way out from the mother
Please God, don’t let her destroy my life

Mother, I really hate the way
You treat me like no other
And I refuse to be your victim
You won’t see me cry ’cause
I left behind a child called, ”It”

She makes me stay inside under her cover
Takes out her pain on me and not my brothers
Keep it all inside, never see me cry
Hoping I find a way out from the mother
One step closer and the world is mine

Mother, I really hate the way
You treat me like no other
And I refuse to be your victim

Mother, what have I done
To make you upset? I’m in trouble
And I’m too young to know
Your weakness, you’re so sick
And you’ll never miss a child called, ”It”

I count my days and nights, they are all numbered
She takes her time and hurts me like no other

Mother, I really hate the way
You treat me like no other
And I refuse to be your victim
Mother, what have I done
To make you upset? I’m in trouble
And I’m too young to know your weakness

Tell me why you were so unkind? You’re so sick
And you’ll never miss a child called, ”It”
A child called, ”It”, a child called, ”It”
A child called, ”It”

Skjut han! Ta svampen! Hoppa för fan, hoppa!. Game over

Min största hobby (vem fan säger ordet hobby egentligen?) men intresse låter också fel för det är inte mitt störtsta intresse. Skitsamma, Jag har alltid älskat att spela TV-spel. Det är helt enkelt underbart roligt att spela TV-spel, både själv eller tillsammans med kompisar/familj.. Jävlar vad jag svammlar, svär gör jag också.

**GET TO THE FUCKIN POINT**

Jag spelar egentligen mindre för varje år som går, men kommer aldrig ifrån hur underbart jag tycker det är att sätta mig ned i soffan, slå på ett riktigt bra TV-spel och bara försvinna in i världen som målas upp framför mig i flera timmar. För er som säger att det är barnsligt eller bara tråkigt så kan jag inte säga annat än att jag tycker synd om er, men det beror ju på okunskap allt som oftast. Nästan alla människor gillar ju film, eller att läsa en bok. Tänk er att själva få välja vad hjälten ska göra eller att själv få vara den som kramar åt avtryckaren och blåser skallen av skurken *PANG* eller att själva få vara skurken för en stund

Anledningen till det här inlägget är att jag på sistone faktiskt spelat ovanligt mycket TV-spel för att vara 2008 års Tobias och det har varit så roligt igen. Har varit mer eller mindre småkrasslig i snart två veckor så det har inte blivit så mycket träna och då finns det plötsligt en hel del tid för andra världar än denna.

Inte mindre än tre spel har jag spelat igenom de senaste två veckorna:

Gears of War 2

Fable 2

Bioshock

Alla spelen var riktigt bra, är nog därför jag tyckt det varit så roligt den senaste tiden och börjat med ett nytt spel direkt jag varit klar med det föregående. De intensiva striderna i Gears of War, den härliga äventyrskänslan i Fable och den sjukt psykologiska stämningen i Bioshock. Action, äventyr och skräck, tre väldigt olika spel som alla är bra på sitt sätt.

Om jag pluggat på tentan istället för den tid jag lagt ned på spelen så hade jag troligtvis mått bättre den 5/12, men är inte just NU ganska viktigt också? Jo det är det, och just NU spelar jag:

Ninja Gaiden 2

Haha, jag är hopplös. Men det ordnar sig, det gör det alltid!

Chinese Democracy – Axl made it worth the wait.

Axl made it worth the wait skriver RollingStone Magazine i sin recension. Jag kan inte annat än hålla med dem. Även om skivan är utgiven under namnet Guns N’ Roses så är Chinese Democracy ett solo-projekt som pågått i mer än ett decenium.

Nu är skivan här och jag är så nöjd, det är inte Appetite for Destruction, det är inte Use You’re Illusion, det är inte Lies, men det är så, så, sååå bra. Har lyssnat på skivan från spår 1 till 14 fyra gånger nu och även om texterna är ganska mörka så gör den här skivan mig så glad. Mer för att skivan verkligen är klar än för hur det låter, även om det låter riktigt bra.

Tror ingen annan i världen skulle arbeta på en skiva i över tretton år utan att ge upp än just Axl Rose som nu blivit 46 år gammal, men fortfarande har hur mycket som helst att ge av denna platta att döma.

Nej, ärligt jag vet inte vad jag ska skriva mer. En recension från mig är knappast objektiv och en hylling (ännu en hyllning) till Axl känns onödig. En uppmaning till er att lyssna på skivan orkar jag dock hamra ned på mina tangenter innan jag avslutar det här inlägget och ett tack till geniet Axl Rose, tack.

And though as long as this road seems I know its called the street of dreams, but thats not stardust on my feet..

Den optimistiska pessimisten.

Jag är ganska pessimistisk av mig ”Det kan inte bli värre” och ” Varför just jag?” osv. Just nu är jag sjuk och tänkte som bloggare ofta gör, skriva en massa om att det är synd om mig här i bloggen men det går inte, visst det hade väl varit trevligt att vara frisk såklart men ändå så kommer jag för stunden bara på det positiva med att vara sjuk:

1. Mjukisbyxor 24/7.

2. Ingen stress att göra nånting alls.

3. Slipper vara ute i ett väder jag inte vill vistas i.

4. Kan titta på TV-serier utan att något som helst dåligt samvete.

5. Spela TV-spel i flera timmar och lämna den här välden för en stund.

Det är inte så att jag inte kommer på något negativt med det här, det är bara det att jag väljer att tänka på det andra och det är inte likt mig, där av titeln ”Den optimistiska pessimisten”. Hur kommer det sig att man (i det här fallet jag) kan ändra sig så snabbt? Har pusselbitarna fallit på plats och alla små kantiga saker i mitt liv skapar helt plötsligt en fin bild tillsammans?

Jag vet inte, men som den optimistiska pessimist jag är så väljer jag att tro det för stunden. Att mina annars så blå ögon har ett visst drag av rött i sig p.g.a dålig sömn, hostattacker och en eller två minuter för mycket framför en LCD skärm gör mig heller inget, de blir blå snart igen.. Kanske till och med mer blå än tidigare.

Bilder säger faktiskt mer än tusen ord.

Rebus:

+

+

= ? ? ?

Ja, lite fusk med orden på sista bilden, men bara godis hade kunnat misstolkas, vilket i sin tur hade kunnat leda till en misshandel (tro mig) vilket i sin tur hade lett till att jag inte vågat blogga mer. Hemska tanke, Jag som skriver så mycket vettigt i den här strikt seriösa bloggen

Populärt med låttexter i sina bloggar?

En tribute till hmm.. vi kan säga er tjejer och en uppmaning till oss av det andra könet.

Av: Stephen Lynch

Lad, it’s your duty to find ye a lass

With child-bearing hips and a pink, supple ass

And make her your wife and love her with love so true

Now some rivers run high, some rivers run low

When her river runs red, then she’s starting her flow

And it’s called menstration, and here’s what it means to you

You will notice her bloomers are spotty at first

Stand back – her ovarian dam’s gonna burst

Son, don’t be afraid, it’s a natural thing

Just wad up some cotton and hand her some string

Put the old linens on top of the bed

Get out of the house and go down to the old pub instead

She’ll retain her water, her breasts will be tender

And every third word that you say will offend her

Get out of the house and go down to the old pub instead

And she’ll want to make love – if you do, you’re a fool

‘Cause you’ll only end up with a bloody O’Toole

Get out of the house – down to the old pub instead

And she’ll want you to sample the fruit of her loins

But son, it’ll taste like some old rusty coins

So turn off the light, boy, and take off your hat

And drop to your knees, say a prayer to Saint Pat

Then he’ll give you the strength to get out of the bed

And for Ireland’s sake, go down to the old pub instead

Now the pub is the place where the lads are a-meetin’

When the moon’s full and the gals are a-bleedin’

The catholic, the Protestant, even the pagan

The pub is the place when your lady is raggin’

So drink of your pint, boys, and thank your shamrocks

That as menfolk we don’t have to bleed from our cocks

And that we can escape from the lady in red

And get out of the house and go down to the old pub instead..

29:e Maj!

Säg ett datum, vilket som helst..

12-16 Tvättstugan och plugg..

.. Nåja, kläderna blev rena i.a.f :/

Grattis på din dag pappa.

Eftersom både ekonomin och geografin numer inte tillåter någon fysisk present så tänkte jag försöka mig på något så svårt som att med ord förklara varför den här dagen är din mer än någon annans. I dag, söndagen den 9 November är det ”Fars dag” det finns många pappor som tyvärr inte förtjänar något grattis idag, det finns dock väldigt många som gör det, men ingen så mycket som du.

Du berättade för några dagar sedan att du vaknat och känt dig lite ”off”. Inget konstigt med det, så tror jag alla har känt nån gång, men nästa gång du känner så vill jag att du stannar upp och tänker på Eric, Sara eller mig (eller oss alla tre) för om någon av våra dagar är bra så är det tack vare dig. Då menar jag inte bara för att du givit oss liv utan för att det är du (mer eller mindre på egen hand) som givit oss DET liv vi lever.

Jag tänker inte svara för de andra nu, men jag kan då med handen på hjärtat säga att jag har ”the time of my life” som du redan märker räcker inte ett språk till för att beskriva hur bra du är

Inte ens enbart mina egna ord räcker till för att beskriva hur fantastisk människa och far du är så nu lånar jag en mening från Steven Tyler i Aerosmith:

”Well, every moment spent with you..Is a moment I treasure”

När jag och du i baksätet på en bil från Mora till Orsa skrattade så mycket att luften inte nådde lungorna och tårarna konstant föll från våra ögon, När du för ganska många år sedan gömde dig, hoppa fram och skrämde Daniel Andersson så att han gråtandes sprang hem eller när vi firar in det nya millenniet med en felvänd nyårsbomd som istället för att ge ifrån sig en majestätisk smäll avger ett dovt ljud som bäst beskrivs som ”fuuhmp” ned i snön.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva i det här inlägget men som inte behöver bli sagt, du är helt enkelt världens bästa pappa och det är du och ingen annan som kommer vara min förebild som förälder den dagen jag själv blir det. Nästa titel du kommer erövra är världens bästa farfar, eller morfar blir nog först

Tack för att du finns, tack för att jag finns och tack för att Sara och Eric finns, Hoppas att tidernas bästa far får tidernas bästa fars dag.

Kram Pappa, älskar dig.

Man får skratta åt sina egna skämt..

.. om de är såhär bra

Följande utspelade sig på Max på Bergvik tidigare idag.
Jag, Lo och Danne satt och åt när denna diskussion tar vid:

Lo – ”Fan, jag har stickor i knogarna, vad gjorde jag igår egentligen?”

Tobbe – ”Ja, du slogs väl för att vara tuff”

Lo – ”Men stickor? vem slogs jag med?”

Tobbe – ”Pinocchio!”

Tobbe – HAHAHAHAHAHAHAHA!

Lo *sur*

Danne [No response]