Raderat.

Vid vissa tillfällen ska man endast se frammåt och inte bakåt.

Metallica 12/7-2007

Plats: Stockholms Stadion.
Längd: 145 minuter.
Publik: Runt 30 000.
Bäst: Fade to Black följd av Master of Puppets.
Sämst: No Leaf Clover, aldrig hört förr och är svårare att uppskatta än gamla favoriter. Den var inte dålig, men hade gärna sett dem spela Battery istället.

Klockan är några minuter efter 3 på natten och Tobbe faller berusad ihop i sängen. Det dröjer inte många sekunder innan han sover, men det spelar inte så stor roll när klockan ringer för väckning mindre än två timmar senare. 6.00 ska vi samlas på tågstationen, Jag, Adam, Kimf, Joel och Marcus ska åka till Stockholm för att se Metallica på Stockholms Stadion. Redan nu på morgonen känner jag på mig att det kommer bli en bra dag och så rätt jag hade.

Vi har nog inte ens lämnat Mora innan Kimf knäpper första ölen, är inte ens säker på om tåget börjat rulla när jag tänker efter. Hur som helst så vill man ju inte vara sämre och det var nog bra att jag tog mig en öl jag också, bara för att springa ifrån bakfyllan från dagen innan. Jag minns att jag hela tiden (faktiskt hela dagen tänker) ”jag ska inte bli full, jag ska bara bibehålla min lullighet”, för jag har inte nyktrat till på de där två timmarna jag fick sluta mina ögon i sängen. Tågresan är lagom trevlig och vi dricker någon öl, delar på en vinare och snackar grabbar emellan, några minuter hinner jag även sluta ögonen och snart är vi framme i Stockholm. Innan vi hinner av tåget bjuds vi dock på det första sköna citatet denna resa. Bakom Kimf sitter nämnligen en ganska dragen herre och dricker Elefantöl. Han ska inte heller bli full säger han (försent tänkte vi) för han ska nämligen till Ryska Ambassaden och hämta sin fru, eller kärring som han själv kalla henne. Kimf tar av sig kepsen och herrn säger ”Åh får jag känna? eller nej, det vågar jag inte. Du ser ut som om du är medlem i den där Borlänge Familjen”. Vi fick oss alla ett gott skratt innan vi äntrar Hufvudstaden.

Vi tar oss till vårat hotell (Acapulco lägenhetshotell) men vårat rum är inte klart än så vi bestämmer oss för att äta en bit mat. Vi hittar nått ställe och beställer in mat samt en öl, eller inte Adam och Joel som tyckte det var roligare att dricka Coca Cola samt mjölk. Efter att vi ätit drar vi runt på stan en stund, köper paraplyn (som skulle visa sig totalt onödigt då vädret på konserten var perfekt) och naturligtvis en obligatorisk tur in på Systembolaget. Tillbaka till hotellet, in på rummet där vi hittar en sovande Joel (eller halvsovande) då han blev lite trött som Joel alltid blir och gick ”hem” före oss. Rummet och hotellet överhuvudtaget var jättefint och perfekt om man var som vi, 5 kompisar som bara ska sova över natten. 5 bäddar och vi betala bara 260kr var, kanske inte jättebilligt men jag tycker man fick mycket för pengarna.

Vi byter om och börjar förfesta för det är bara några timmar kvar till konserten nu. Jag och Adam får i oss en 70:is Vodka riktigt snabbt, speciellt med tanke på att jag varit småberusad hela dagen. Adam är dock som vanligt vassast på spriten, men jag får i mig min beskärda del jag med samt någon öl, Hur mycket de andra grabbarna druckit har jag ingen riktig koll på, men Marcus verkar då ha jobbat på rätt bra. Det dröjer inte länge innan taxin kommer och tar oss till Stadion. Jag vet nog inte hur full jag är men efter att vi köat och äntligen tar oss in på planen så tar det inte lång tid innan det bara säger *PANG* och kombinationen sömnbrist och alkohol blir för stark för Tobbe.

En tjej provar mina solglasögon och jag häver ur mig ”ta dem du” och det gjorde hon. Nödvändig grej att göra liksom, speciellt när jag köpt dem dagen innan. Fick dock höra idag att grabbarna tyckte det var det bästa som hänt mig då de tydligen tyckte dem var skitfula (Tack grabbar, älskar er verkligen). Hur som helst så börjar HIM spela och jag mår verkligen inte bra nu, sätter mig ned brevid Kimf och Joels fötter och halvsover tills jag hör Kimf be mig resa mig upp varpå jag svarar ”nej, snart.. bara en liten stund till” typ 10 sekunder senare hör jag två främmande röster bakom mig säga ”äh, vi stampar ihjäl honom”. Jag ska inte säga att det gick fort, men så fort som jag var kapabel till ställde jag mig i.a.f upp och vinglade bort mot toaletterna där jag blir kvar i nästan 40 minuter och spyr som en gris. Det enda jag tänkte när jag låg där var ”missar jag Metallica kommer jag aldrig förlåta mig själv” men att spy var det bästa som kunde hända och när jag går tillbaka hittar jag Marcus och vi tränger oss fram i puplikhavet. HIM spelar sin sista låt och snart går Metallica på.

Konserten var helt jävla fantastisk. Listan med låtar de spela kunde knappast bli bättre, perfekt låtval som inledning (Creeping Death) bra låtar mitt i konserten och helt fantastisk avslutning. När nästan hela stadion sjunger med i ”The Memory Remains” kunde man inte göra annat än att mysa. Jag och Marcus frågar en av vakterna om vi kan få dricka lite vatten och jag vet inte om hon missförstod oss, men helt plötsligt leder hon oss längs en gång av staket och visar oss ett område framme vid scenen nästan, bara 2-3 meter ifrån staketet. Där fick vi stå och lyssna på alla 6 extranummer och när bomberna small av på scenen kände man värme slå mot sitt ansikte och det var så mäktigt. Det var endast ”No Leaf Clover” som möjligvis skulle bytas ut mot Battery, annars finns det absolut ingenting som skulle kunna gjorts bättre.

5/5

10/10

100%

Det var helt överväldigande. Jag är så tacksam att jag fick vara med om den här kvällen och att jag fick göra det med mina bästa vänner. Tack grabbar och tack Metallica, 12/7-2007 kan vara en av de bästa dagarna i mitt liv. När konserten var slut så går vi till nått kebabhak och äter för att senare gå till nån klubb för att ta en öl innan vi drar oss mot hotellet. Jag är dock inte alls sugen när vi väl kommer fram, men hinner lyssna på någon Metallica låt inne på klubben samt den ljuvliga November Rain av Guns, Kimf trodde jag var sjuk för att jag helt plötsligt bara står och stirrar, men då har jag spänt öronen och njöt av Axl’s fina pianospel i introt.

När vi är på klubben/krogen/baren *whatever* får jag sms av Idun och vi bestämmer oss för att träffas, det är dock inte det enklaste när Tobbe är full, varit åtminstone nu var jag nog mest hög på endorfiner. Jag har liksom lokalsinne som en sten när jag är nykter och det förbättras inte på ett magiskt sätt när jag är påverkad heller tyvärr. Efter några sms, en arg tjej, några sms till hittar vi varandra i.a.f och det var jättemysigt att få träffa henne igen. Hon följer med oss till Hotellet där de andra grabbarna hittat en Adam sovandes utanför rummet då han varken har nyckel, mobil eller plånbok. Någon nyckel vägrade vi ge honom och de andra sakerna har inom loppet av två dagar blivit stulet vid två olika tillfällen. Världens argaste Kimf säger i.a.f att ”HAN ÄR VÄL FÖR FAN VUXEN OCH KLARAR SIG SJÄLV” vilket han också gjorde så Kimf hade faktiskt rätt, även om allt kan sägas på väldigt olika sätt, Kimf väljer sällan det snälla sättet Men det är lite därför vi älskar honom.

Jag, Idun och Kimf sitter uppe och pratar tills tidigt på morgonen och i.a.f jag tyckte det var väldigt trevligt och det tror jag de andra tyckte också. Det var en helt fantastisk dag och en lyrisk Tobbe somnar så småning om med ett leende på läpparna.

När vi vaknar några timmar senare har Joel och Marcus redan lämnat rummet för de skulle ned på stan, TRODDE VI i.a.f, det visade sig några timmar senare att de tagit ett tidigare tåg, men om de tyckte det var en kul grej får de väl det. Rätt dålig stil i våra ögon, men jag orkar inte ens vara arg.

Kan avsluta med att dela ut lite priser som en kul grej:

Bästa manliga biroll: Fyllot bakom Kimf som skulle hämta ut sin ryska kärring på Ambassaden och därför bara drack några öl, han ville nämligen inte vara full.
Dagens Koma: Joel som står och stirrar på sina öronproppar under två låtar på den bästa konserten på flera år.
Dagens Reseledare: Kimf, skötte allt mycket bra och är dessutom fruktansvärt underbart rolig att umgås med.
Dagens försvinnande: Adam ”Äpplet” Bäcklin tycker det är roligare att köa själv än med kömpisarna och hittas senare sovandes utanför vårat hotellrum bestulen på sin plånbok, så tragikomiskt underbart är det.
Dagens supcoach: Ännu ett pris som går till Äpplet, jag lyckas fan alltid bli smällfull när du är med, and I like it
Världshistoriens sämsta lokalsinne: Jag måste ge mig själv ett pris och det här förtjänar jag faktiskt.

” Scanning the scene
in STOCKHOLM tonight
We’re looking for you
to start up a fight”

”SEEEEEEAAAAAARCHING!!! SEEK AND DESTROY!!!”

Peace & Love 2007

Trött så det svider i ögonen, det är så jag känt varje morgon sen jag kom hem från Borlänge i söndags. Spelar ingen roll att jag gick och la mig 20.30 på söndagen, att jag sov till 14.30 i tisdags osv, jag förstår först nu hur himla sliten jag var, men det var det värt, på så många sätt. Här är Peace & Love dag för dag.

Torsdag 28/6:

Jag, Adam och min syster (Sara) bilar till Borlänge, Sara ska bara vara där första dagen så hon får se sina kära Backyard Babies, men sen jobbar hon på fredagen. Hon fick biljetten av mig och brorsan i födelsedagspresent. Eftersom det är dags för festival måste vi ha lite vätska så vi tänkte att vi gör ett snabbstopp på systemet innan vi åker mot Peace & Love. Men som alltid kommer man på massa saker i sista sekunden så naturligtvis blir vi försenade *som alltid* eftersom vi var in på Åhlens och köpte ett paraply, in på bolaget och köpte dricka, in på Apoteket och köpte öronproppar sen kommer syrran på mitt upp i allt att hon ska äta också innan vi åker. Kön inne på Sibylla var tydligen inte nådig, men vi kommer iväg i.a.f så småning om med Adam bakom ratten, jag vid sidan om drickandes på dagens första öl och syrran smaskandes på en vegoburgare i baksätet.

Väl framme i Borlänge börjar vi sätta upp tältet och det går väl sådär skulle jag vilja säga Till att börja med fick vi lov att riva upp staketet och utvidga campingen en aning. Snart står tältet där, lite skevt och såg inte särskillt stadigt ut direkt, men det hör festivalen till och det gick alldeles utmärkt att somna i, betydligt vidrigare att vakna i var det dock. Medan vi sätter upp tältet dricker vi någon öl och hinner även med att vinka till våran tältgranne (Mattias, kanske världens skönaste kille) och även spana runt lite på området. Sen händer det inte så mycket, förutom att det dricks konstant tills klockan börjar närma sig 21.00 och det är dags att röra sig mot festivalområdet för att spana in syrrans födelsedags present, nämnligen konserten med Backyard Babies. Den var riktigt bra, precis som förra sommaren när vi såg dem live. Efter konserten följer jag med syrran till bilen och hon åker hem, en aning gladare tror och hoppas jag.

Tillbaka på campingen och nu dricks det i en rasande fart och någon mer konsert blev det inte den här kvällen för våran del, glömde nämna att redan klockan 20.00 hade Adam däckat i tältet och sov ända tills vi gick iväg mot Backyard. Vi bekantar oss med våra grannar på campingen och jag/vi kunde inte hamnat på ett bättre ställe, blir lycklig bara av att tänka på dessa människor. Mattias bjuder på Jäger (som tar slut innan den gått varvet runt) det dricks vin och öl och vi blir bara fullare och fullare som e synonymt med gladare och gladare när man umgås med så trevliga människor.  Tack och godnatt, Torsdag!

Fredag 29/6:

Vaknar och den första tanken är, fy fan aldrig att jag överlever det här. Klockan är nu strax efter 8.00 och jag har sovit ca: 3-4 timmar. Jag klär på mig, går ut ur tältet och går runt lite tills OK öppnar och jag går för att köpa min frukost. Går tillbaka och tittar in i vårat tält, men där sover alla så jag går till Idun och Josephine och väcker dem med den gulliga frasen ”Ska ni sova hela dagen? Klockan är 14″ reaktionen blev inte alls vad jag väntat men vakna gjorde de i.a.f Vi äter frukost och sen går jag tillbaka till vårat tält och säger samma sak där, men Adam har redan vaknat och tydligen gått in till Kupolen med Marcus och Mats för att äta. Efter ett litet äktenskapsbråk med Adam via telefonen går vi till Kupolen och möter dem på Donken där de äter frukost och jag som redan ätit frulle får i mig min lunch.

Vi shoppar lite i Kupolen, går på toa *host* #2 *host* och beger oss sedan tillbaka till campingen där festandet återupptas fortast möjligt. Nu är klockan 14.00, vi dricker konstant till klockan är strax före 21 och äter endast en liten godis här eller där och när klockan snart är 21.00 går vi in mot festivalområdet och tanken är att vi (i.a.f jag) ska se Sahara Hotnights. Jag viker dock av från gruppen på nått sätt och av någon anledning och nu är det svart, verkligen bäcksvart förutom att jag minns att jag reser mig ur några rosenbuskar (vet inte hur länge jag legat där eller om jag bara ramlat) samt att jag möter två tjejer, säger nått till dem (ingen aning om vad) och den ena tjejen lappar till mig över kinden med millenniets BITCH SLAP! KAAAPAAAOOW! Vaknar till från min egna lilla värld och hittar frusen och vinglandes tillbaka till campingen. Frågar ”gänget” om vi ska gå på Alice Cooper snart och får suckar till svar och sen säger någon, klockan är 04.00 Tobbe, vart fan har du varit? Ingen aning svarar jag och är totalt ärlig. Det var fredagen det. Såg med andra ord inte ett enda band denna dag.

Lördag 30/6:

Om jag hade min karatefylla på fredagen kan man utan att överdriva säga att lördagen tillhörde Marcus och Adam. Runt 10-11 tiden försvinner Marcus och Adam iväg till en Pizzeria en bit bort med målet att det ska bli smällfulla och komma tillbaka som hjältar (det här är Adams ord, inte mina) vart logiken i det där finns vet jag inte. Jag tvingar i mig första ölen runt 10 på morgonen och når min peak vid 13-14 tiden på dagen, men eftersom jag varit så full både torsdagen och fredagen går det segt idag och mot kvällen dricker jag knappt något och är näst intill nykter redan från 21 tills vi gick och la oss vid 7-tiden. Adam och Marcus är i.a.f borta nästan hela dagen och 17-18-tiden berättar någon för mig att Adam är tillbaka, va kul tänker jag och frågar vart han är. Då pekas det på andra sidan vägen där jag ser en ihopsjunken Adam stå och sprutmåla ett staket med sina spyor, ingen vacker syn. Jag går dit och vi pratar lite och jag får veta att Adam ringt efter skjuts och ska åka hem (KORS I TAKET, SKA ADAM ÅKA HEM?) sagt och gjort, han spyr lite till, sen går grabben och packar och åker hem helt enkelt. På vägen till skjutsen blir han rånad på sitt festivalband av 3 killar med en tång. Men det får ni fråga honom om utifall ni är intresserade.

För min del var det ganska lugnt på lördagen, var väldigt många som hälsade glatt denna dag och visste vad jag hette efter mina eskapader på fredagen i.a.f Jag hade aldrig sett människorna i hela mitt liv (trodde jag). När klockan var 16.00 på lördagen hade jag fortfarande bara sett ett enda band på festivalen och det var som sagt Backyard första dagen. Nu var det dags att utnyttja mitt festivalpass och gjorde det genom att se Jason Mraz (bäst på Peace & Love enligt mig) Timbuktu, Iggy Pop och lite The Ark. Lyssnade även på lite andra band på avstånd och jag köpte med andra ord inget festivalpass helt i onödan.

Kvällen går och vid 2-3 tiden på natten sitter vi i våra billiga stolar och kryper ihop så gott det går, jag fick då sällskap i mitt knä och jag kunde inte må bättre och vi pratar om allt och inget, hyllar våran hjälte Adam som helt enkelt söp ned sig och åkte hem. Pratar med lite folk som går förbi och Mats som hållt sig lugn hela dagen får tag i en vinare vid 4-tiden som han utan problem dricker ur. Vi har kvar i våran ‘Bag in Box’ så vi fyller på Mats flaska en gång till och med Krulls hjälp får de i sig en vinare till. Vid 7-tiden på söndag morgon (samma dag vi ska åka hem) är Mats som fullast på hela festivalen och alla dess 3 härliga dagar. Det var lördagen det och Peace & Love 2007 är officiellt slut.

Söndag 1/7:

Vaknar och det är fruktansvärt kallt, vet inte vad det är med mig, men jag skakar typ. Idun ger mig en sovsäck att linda runt mig och jag inser till min förtvivlan att många, bl.a Mattias har packat ihop redan och stuckit för att hinna med diverse bussar och tåg. Fick aldrig säga adjö *snyft* men jag har ju hans mobilnummer och det är inte fy skam. Hela dagen packar folk och försvinner en efter en, vissa lämnar ingenting efter sig, vissa lämnar hela tält och vissa lämnar spår i ens hjärta. När jag och Mats ätit lite kebab går vi tillbaka till en sovande Marcus och packar ihop våra tält, vi lämnar slitna denna numer soptipp tidigare camping och småskrattar oss in till stan, pratar minnen och om vilka svin vi människor är egentligen. Marcus äter en bit mat på American Take Away och sen beger vi oss till Kupolen, för varken Marcus eller Mats vågar köra än, även om vi tror att Mats kan för han är fräschast. Anledningen till att han är just det får vi veta när vi går in på Jula och köper en alkoholtestare och vi en efter en blåser. Jag och Marcus blåser grönt medan Mats gång på gång blåser 0.5 och såg alltså fräschast ut för att han fortfarande var berusad, medan Marcus och Jag passerat det stadiet och nu är bakis istället.

Jag somnar ganska omgående i bilen och kommer hem och ser ett lik i hallspegeln, hade jag tagit av mig solglasögonen framför ett barn hade det drömt mardrömmar flera år framöver. Tittar på mig själv i spegeln igen, läser texten på min kind som smetats ut så man inte längre ser bokstäverna, men jag vet vad det står och jag ler och mår bra i hela kroppen.

Jag hade det helt underbart på Peace & Love och vill tacka alla, tänker inte ens lista er, ni vet vilka ni är och ja ni gjorde mina dagar mer än underbara, vissa mer än andra. Ses nästa år, men helst tidigare.

Fred och Kärlek!