Midsommar.

Ja, nu har det gått några dagar som det alltid lyckas göra innan jag får ned mina tankar på pränt och uppdaterar bloggen. Det som hänt den här gången, eller ja det stora som hänt är alltså att midsommarhelgen är över och jag måste säga att det var en mycket angenäm sådan.

Fredag, Midsommarafton:

Eftersom ”alla” vi brukar festa med var lika närvarande som Joel i en matbutik (inte alls med andra ord) styrde jag och Kimf upp en midsommarafton helt ensamma. Det var en riktigt lyckad dag/kväll med god mat, gott vin, rolig förfest och en trevlig efterfest med sällskap av en dansk, en amerikan och en Therese. Runt 17.00 tiden på fredagen anlände jag till en Kimf (som tyvärr var på vippen att få en inflammation i bihålorna) men som så många andra problem löste vi det med alkohol. Vi började laga våran middag, vi knäppte de första ölen, korkade upp vinet och festen var igång skulle man kunna säga. Eftersom Kimf är ”gruppens” officiella cock fick han laga maten och jag agerade assistent på bästa sätt. Efter en stund och någon öl senare var maten i.a.f klar och vi detta framför oss:

Tre minuter senare hade vi detta framför oss:

Men vi var mätta och absolut belåtna då maten smakade toppen, rödvinsåsen var att dö för och vinet vi drack till maten (Argento) var riktigt gott och passade alldeles utmärkt. Vi drog i oss någon öl till innan det var dags att vandra vidare till förfesten (egentligen mellanfesten då jag anser att vi redan haft våran förfest på tu man hand). Mellanfesten var också lyckad eftersom vi hittade en gitarrspelande Daniel på festen och vi spelade och sjöng allt från Guns N’ Roses till Magnus Uggla och Counting Crows. Efter mellanfesten kom kvällens egentligen enda besvikelse, förutom möjligtvis vädret då, men att det regnar på midsommar är lika säkert som att Joel inte kan sätta på en bastu. Våran utgång blev nämnligen Mora Hotell och Terrassen, där var det inte mycket folk kan jag säga och baren stängde redan 0.30 Yippie! Då gör man helt enkelt vad man alltid gör när man vill ha mer, man ordnar efterfest. Vi högg tag i det vi hittade runt i kring oss och det blev som tidigare nämnt en dansk (med en vodkaflaska = VIP på våra fester) en amerikan (som tycker det är okej att aga sina barn) och en Therese (som plötsligt bara var på Terrassen helt enkelt).

Väl hemma hos Kimf öppnas nästa flaska rött, vi smakar på danskens vodka och en diskussion om att aga sina barn tar vid och för att citera våran nya amerikanska vän ”You’re not suppose to give em bruises, but you have to correct em” Han var en festlig prick den där. Hans andra odödliga citat kommer när han häller upp ett halvt dricksglas vodka, tar en stor klunk, man ser hur han ryser i hela kroppen och samtidigt som han ställer ifrån sig glaset säger han ”Smooth”. Som alla andra dagar tog även denna slut och man vaknar något sliten på midsommardagen.

Lördag, Midsommardagen:

Vaknar (ja, jag hade morgonstånd) men efter att ha delat en säng med två andra är inte det något man gör något åt utan man smyger ut ur rummet och tar en promenad i köket tills han där nere lagt sig igen (att sjunga en visa hjälper ibland). Hur som helst, man vet vad som komma skall, man ska vara full igen, man peppar sig själv hela tiden och vägrar inse att man nog är lite bakis trots allt. Sömn är redan nu en bristvara, men man bryr sig helt enkelt inte. Vi tittar på film på förmiddagen efter att ha ätit jordgubbar och grädde till frukost *smällgott* och sedan tar en av de sjukaste diskussioner jag varit med om vid. ”Alla som gör omskärelse, vart tar alla förhudar vägen?” ”Det beror på storleken, vissa blir skor och vissa blir lampskärmar” Ja, för allas skull skriver jag inte mer, men oj oj oj vad sjuk i huvudet jag är.

Mot kvällen blir det förfest hemma hos min systers svärmor (trevligt som alltid) och sen beger vi oss mot Mora Parken och jag hade riktigt trevligt faktiskt. En riktigt lyckad tvådagars är inte ofta man är med om, men midsommarhelgen 2007 var faktiskt väldigt angenäm. Men jag måste nog ärligt erkänna att lördagen enbart blev så bra för att kroppen inte gjort sig av med alla endorfiner från fredagen. Tack till alla som gjorde min helg.

Kimf
Daniel
Dansken
Amerikanen
Therese
Min Syster
Min Far
Murphy
Apfel
Lisa
Emma
Anna
Ronny
Christina

m.fl

Tack!

Firmafest, Yippee-ki-yay Mo-Fo!

I lördags var det firmafest, redan i tisdags var jag orolig, men jag anser nog att jag själv var ganska städad. Riktigt trevligt, roligt och även spännande var det i.a.f. Klockan 14.00 skulle vi samlas på Kajen och hoppa på bussen som skulle ta oss till okänd destination. Vi hade blivit förvarnade att inte dricka innan, men vafan det var ju firmafest så vid 13.00 samlades vi hemma hos Kim och knäppte första ölen (även den andra) men sen var det dags att gå. Väl på bussen sa chefen ”nått måste vi ju dricka” så alla fick en öl/cider på bussen och innan vi kom fram hade man alltså fått ned 3st (och fler skulle det bli).

När vi kom fram (ovanför Orsa nånstans) möttes vi av en guide som berättade att han helst inte ville att vi skulle dricka nånting innan första övningen var genomförd, men sen var det fritt fram. Sagt och gjort, men när man såg vad första övningen var ångrade man nästan att man druckit de där 3 ölen innan, speciellt när guiden sagt att man helst skulle vara nykter. Antingen det eller smällfull Jag valde faktiskt alternativ 1 och drack ingenting förren jag vara tillbaka på jorden. Det vi skulle göra var nämnligen att fira oss ned med rep från en 19.5 meter hög bro (det är högre än vad det låter när man står där och klättrar över staketet). Jag kan ärligt säga att jag kände mig som en actionhjälte när jag hängde där och var helt hög på adrenalin.

Resten av dagen tävlade vi i 3 olika lag och löste diverse problem och gjorde lite övningar, måste jag förresten säga att mitt lag vann? Samt att jag var lagkapten? Nej, tänkte väl att jag inte skulle behöva det. Efter alla tävlingar/lekar/utmaningar var det middag med musik och dricka, maten var supergod, bandet helt ok (men kunde ingen Guns låt) och drickan var gratis. Ergo, vi blev fulla som ägg Det hände en hel del efter maten tack vare att det fanns en gammaldags brandslang på gården vi åt. Den hade tillhörande brunn och pump så Kim blev nedsprutad kan jag säga varpå han jagar mig ända in i bussen och tömmer en hel öl över mig, men det gjorde inget, ”för lika glad var jag ändå, men gladast var nog Kim!” *sjunger* den enda som inte var glad när jag tänker efter var nog busschauffören. Jag blev lite lack mot slutet av resan eftersom en kollega lyckades SPY I MIN VÄSKA! Tack för den Kent Lite tvätt så var den dock som ny, men men man var ju inte direkt glad för stunden. Sedan blev det ännu mera öl på en balkong innan man vandrade mot Wasa (som alltid på en lördagkväll) och det finns inte mycket att tillägga. Över lag var dagen riktigt trevlig och ja, smällfull blev man även denna helg.

David Vs Goliath!

Jag tror jag har hittat en insektsart som är tankeläsande, eller så stötte jag helt enkelt på en tankeläsande insekt idag. Tidigare har jag alltid vandrat runt på den här planeten med inställningen att insekter är jordens avskum, det enda de duger till är som mat åt typ fåglar och fiskar som i sin tur är mat åt oss vilket visserligen är bra.

En ganska konstig inledare på ett inlägg, men hur som helst så låg jag och solade idag. Jag låg på mage och tittade ned i gräset framför mig. Det fanns en hel del liv där nere och jag vandrade iväg i tanken. Min blick fastnade efter ett tag på en insekt (tror inte jag sett den arten förut) och det var ganska intressant att se hur han for omkring bland grässtråna även om det inte såg ut som om han hade något syfte med det han gjorde. Jag tänkte på hur konstigt det är att så många är rädda för dessa små saker och vad kan de egentligen göra mot oss, då menar jag inte de giftiga som verkligen kan döda oss utan våra helt vanliga svenska insekter? Vi är verkligen gigantiskt mycket större än vad de är. Han måste dock ha läst mina tankar, för precis när jag tänkt ovannämnda ser jag hur han riktigt tar satts och spänner sina små insektsben för att i nästa sekund skjuta iväg som en kamikazepilot rakt in i ögat på mig *PANG* rakt in i mitt vänstra öga och det gjorde ont som fan. Jag gnuggar som en treåring och tillslut ser jag liket av insekten på min hand och mitt öga är räddat. Han offrade sig helt enkelt enbart för att visa mig att den lilla jäveln kunde göra skada på mig. David vann inte den här matchen, men nog fan fick sig Goliath en törn, man ska helt enkelt inte underskatta små varelser, man ska egentligen inte underskatta någon eller något.

Avslutar med ett fint och passande citat från filmen och mästerverket Starship Troopers
”Brainbugs? Francly I find the idea of a bug that thinks offensive”