Peace & Love!

Peace & Love 2007 (26-30 Juni)

Nu är det i.a.f bestämt och klart att jag ska på Peace & Love i år. Första året sedan 2003 som jag är ledig samtidigt som festivalen går av stapeln om jag inte missminner mig. Jag ser fram emot det riktigt mycket, allt förutom tält-sovandet. Men sköter man sina kort rätt så har man nog tillräckligt med ”ämnen” i kroppen för att inte bry sig när det väl är dags för lite sovande. Som alltid, det löser sig

Listan med artister till årets Peace & Love:

Alice Cooper [US]
Anna Ternheim
Asta Kask
Babian
Backyard Babies
Bahnhof [DK]
Behemoth [PL]
Billie the Vision and the Dancers
Blindside
Bob Log III [US]
Bo Kaspers Orkester
Charta 77
Crashdïet
Christel Alsos [NO]
Cryonic Temple
Damien Rice [IRL]
Detektivbyrån
Deportees
Dia Psalma
Dozer
Elias & the WizzKids
Elin Sigvardsson
Enter the Hunt
Familjen
Follow Him To the End Of the Desert
Globetrotters
Hammerfall
Hanoi Rocks [FIN]
Helena Josefsson
Hellsongs
Iggy & the Stooges [US]
Jason Mraz [US]
Jerry Williams
Joan as Policewoman [US]
Joe Vasconcellos [CHL]
Johan Johansson
Jonna Lee
Kalle Baah
Katia Cardenal [NIC]
Kiss and Tell
Kjell Höglund
Kristian Anttila
Laakso
Lars Demian
Lasse Lindh
Lucky Lucky Pigeons
Maia Hirasawa
Mando Diao
Maria McKee [US]
Marit Bergman
Melody Club
Memfis
Meshuggah
Miss Li
Morgana Lefay
Mustasch
Nationalteatern
Neverstore
Northern State [US]
Pen Expers
Peps Persson och Blodsbandet
Pernilla Andersson
Plura och Carla från Eldkvarn
Promoe
Prop Dylan
Sabaton
Sahara Hotnights
Salem Al Fakir
Shout Out Louds
Skitsystem
Slagsmålsklubben
Snook
Sonic Syndicate
Sophie Zelmani
Stefan Sundström
Stiko Per Larsson
StoneWall Noise Orchestra
Sugarplum Fairy
Svenska Akademien
The Ark
The Baboon Show
The Concretes
The Doits
The Horrors [UK]
The Plan
The Scaramanga Six [UK]
The Sounds
The Tough Alliance
The Waterboys [UK]
Thomas Di Leva
Those Dancing Days
Timbuktu & Damn
Timo Räisänen
Tingsek
Tomas Andersson Wij
USCB Allstars
Vader [PL]
Veronica Maggio
Weeping Willows
Åge Aleksandersen

Artisterna i fetstil är de som jag först och främst vill se. Speciellt glad är jag över att The Tough Alliance ska spela på festivalen, en grupp jag för någon vecka sedan knappt visste om (trots att jag haft Koka-Kola Veins i min mp3 för hemskt länge sedan) och som jag nu fallit pladask för. Deras senaste skiva ”A new chance” är helt underbar och deras senaste singel ”First Class Riot” är absolut världsklass.

Se, lyssna och njut!

Hoppas jag ser er bland tälten i sommar, Det blir fest det lovar jag!

Supersöndag!

Mors dag, vad kan jag säga? En hel del faktiskt.

Vi snabbspolar inledningen >>

Jag, Joel, Jocke, Vattnäs, fint väder, god mat, gott vin och öl på kylning i bäcken. Jag tror det räcker så, nu till det väsentliga. Nämnligen en karatefylla av sällan skådat slag.

När middagen låg i magen tillsammans med de första vinglasen och någon öl kom de första gästerna nämnligen Adam och Martin ”Schenkenberg”. Att bli kallad Schenkenberg är en komplimang vilken dag som helst utom i söndags. Anledningen till det är nämligen att vi senare på kvällen skulle basta och Martin fick för sig att om han ska sitta i en bastu med 4 andra killar så måste han göra armhävningar först *fniss* gör man det förtjänar man att bli hånad men alkoholen fick ”oss” att göra konstigare saker än så. Jag vet inte vilken av våra aktiviteter jag ska berätta om först? Att Adam först hånar Joel och sen vänder sig om och hoppar in i en glasdörr och faller baklänges är helt sjukt roligt, det finns bara en sak som är roligare och det är att Adam går rakt in i samma glasdörr en gång till ca: 10 minuter senare, även denna gång efter att ha hånat Joel. Då small det så högt att ingen av oss riktigt förstår hur dörren kunde hålla. Adam var dock inte värst utan en viss dam lyckas ju gå in i samma dörr tre gånger utan att ens ha hunnit bli berusad än.

Musik är ju en given del i alla lyckade fester och det finaste framträdandet stod Jocke för, han slår ned en ölflaska i golvet (pedanten i mig börjar genast städa) men det är inte så lätt när Jocke står och stampar på glaset som en fakir och sjunger lite lätt ”I’ve got glas under my feet” När jag nästan plockat upp allt kommer killen av någon anledning med en vattenkanna och börjar skölja vatten över olycksplatsen, ingen inklusive Jocke vet varför han gjorde det. Sen ställer han sig på glaset igen med dammsugaren i högsta hugg och sjunger ”Breakdown” av Guns i slangen, ett oerhört fint ögonblick som förevigades i en mobilkamera.

Gurra, Gnylian, Gurli, Puppfanny, Gnulf, Gnuffas ja, som bekant har ju kärt barn många namn och hur Gurra lyckats samla på sig så många har jag ingen aning om. Egentligen förtjänar killen ett helt eget inlägg, men av polisiära anledningar får jag faktiskt inte skriva allt som jag vill skriva om denna kille och denna helg. Han inleder så vackert (och som så många gånger förr) ”Nej, jag ska inte dricka ikväll” men efter 5 minuter sitter han med första ölen i handen, efter 15 minuter med den första groggen och efter 30 minuter halsar han ur en Jäger-flaska under glada rop från oss övriga och vi alla älskar honom. Han når tillståndet där man i princip kan få killen att göra vad som helst, ett ganska harmlöst exempel är:

Adam – Gurra, basta med oss.
Gurra – Nej, jag ska inte basta.

*Jag vänder mig om, hämtar min öl och hittar en avklädd Gurra på väg in i bastun när jag kommer tillbaka*

Han är helt enkelt fruktansvärt lättövertalad och helt enkelt fruktansvärt underbar, du förtjänar helt enkelt alla smeknamn i världen. Eftersom Gurra är världens största människa krävs det lite energi för att hålla igång hans kropp också och ungefär 4-5 på morgonen var det soppatorsk i Gurra’s kropp medan vi andra nöjde oss med ”fina vita smörgåsar med baconost” hittade Gurra nästan 1kg potatissallad som han åt upp, när han var klar med det, hittade han ett paket med chorizo-korv och vandrade upp på övervåningen med en korv i varje hand samt en näve cocktail-tomater och fyllde på sin energi. Medan han åt detta ropade han glatt ”Yahooo” emellan åt samt berättade flera gånger att han var Toady (den lilla grymlingen i Bumbibjörnarna). Jag kan helt enkelt inte sluta le när jag tänker på denna människa.

Jag kan helt enkelt inte sluta le när jag tänker på denna fest, inte ens när jag tänker på dagen efter trots att jag var smälltrött, dock knappt bakis. En helt vanlig dagen-efter dag egentligen, förutom att Jag, Joel och Jocke fick lov att plocka glasbitar ur våra fötter p.g.a Jockes fina konsert från kvällen innan. I rätt sällskap blir dock vilken dag som helst underbar. Vill än en gång tacka er för att ni gjort ännu en av mina helger den senaste tiden helt fantastisk. Joel förgyllde måndagen med ett oerhört fint, dock smått oväntat telefonsamtal, Jocke förgyllde dagen med att klämma ur sig det fantastiskt fina citatet ”Socialarbetare, vår tids böldpest” som senare på eftermiddagen ändrades till ”McDonaldsarbetare, vår tids böldpest” helt enkelt för att en inkompetent flicka i kassan inte förstår vad man beställer Adam var Appfel hela helgen och Kvist såg vi inte till, något vi alla är glada för eftersom Appfel troligtvis är den person på denna planet som fått mig att skratta flest gånger.

Tack igen, alla inblandade – Men Gurra måste få ett extra tack!

”Kimf, hej Kimf”

Besviken på bio-våren.

Jag har tidigare skrivit om min besvikelse över Spiderman 3 och hur fel jag tyckte dem valde att gestalta kanske en av de allra tuffaste fienderna i Spiderman världen nämnligen Venom. Det var inte bara det som var fel med filmen utan det mesta, storyn var oengagerande och när man så hårt marknadsför en film med det onda inom sig och hur man hela tiden måste kämpa mot den mörka sidan av sig själv o.s.v och sedan väljer att helt enkelt fjanta bort hela den biten i filmen kan man inte annat än att dra en djup suck när man lämnar salongen.

Jag kom dock ganska snabbt över besvikelsen med Spidey och såg istället fram emot nästa storfilm denna vår nämligen Pirates of the Caribbean: At World’s End. Första filmen är enligt mig en helt fantastisk äventyrsfilm med en lysande Johnny Depp i huvudrollen och övriga roller välspelade av såväl Orlando Bloom som den underbart vackra Keira Knightley för att inte tala om den superba Geoffrey Rush. Hur som helst är första filmen riktigt bra, andra något av en besvikelse där alldeles för mycket energi lades på att få oss i publiken att skratta när filmen trots allt är en äventyrsfilm och ingen komedi. Hur som helst var det med stora förväntningar jag satte mig till rätta i biosalongen i onsdags kväll, men oj oj oj vilken besvikelse det blev.

Pirates of the Caribbean: At World’s End

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans. Kanske det mest frustrerande är hur dålig filmens handling är, det känns som om den bara finns där för att man ska ha nånting att hänga alla dåliga skämt, oengagerande strider och sega kärleksförklaringar på. Flera gånger under filmens gång tänker man ”jaha, vill dem att jag ska skratta nu” och det är verkligen ingen positiv känsla. Sen är filmen alldeles för lång för sitt eget bästa, filmen fyller inte ut hela speltiden på 2 timmar och 48 minuter, de där 48 minuterna hade dem lätt kunna kapa av och göra en bättre, effektivare och mer underhållande film på 2 timmar istället för en seg på nästan 3. Seriens Piff och Puff (den tjocka piraten samt den enögde) har även dem helt i onödan fått en större roll i filmen vilket enbart är irriterande med tanke på att dem inte är roliga. Redan i förra filmen fick dem för mycket utrymme, men nu har det alltså ökat. För er som tittat på Star Wars filmerna känns dem ungefär lika givande som Jar Jar Binks. Nej, filmens höjdpunkt är som tidigare varje scen med Johnny Depp som Captain Jack Sparrow men även honom förstör dem lite med några scener där han hallucinerar med varianter av sig själv (tror det ska vara roligt) men det är bara ännu ett sätt att förstöra en film som kunde blivit så bra. Filmens andra plus i kanten är dock Keith Richards från Rolling Stones som gör en lysande, dock alldeles för liten roll som Jacks pappa i filmen, en eloge till honom, annars ser jag tyvärr inte mycket mer positivt med denna film

Bio-våren är helt enkelt en besvikelse, tur att man kan ”köpa” filmer i Pirat-bukten, för det är där och inte i biosalongen jag har hittat de bästa filmerna denna vår.

Just ja, man kanske ska dela ut ett betyg också, hmm nästan så jag vill sätta en etta på detta, men riktigt så illa är det inte.

Betyg 2/5.

En helt vanlig lördag..

.. som automatiskt blir en ovanlig lördag. Igår gjorde Jag nämnligen ingenting därav det ovanliga, med det menas att jag inte var ut på krogen, jag festade inte med kompisarna eller jobbade och det var faktiskt riktigt skönt. Om man bara struntade i att tänka tankar som ”här sitter jag ensam i lägenheten en lördagkväll” så är jag riktigt nöjd med kvällen, och vem säger att man inte kan ha efterfest bara för att man inte haft någon förfest, eller fest överhuvudtaget? Det gick ju hur bra som helst.

Hur spenderade då Tobbe Lördag den 19 Maj 2007? Jo, han gjorde helt enkelt det som Tobbe är bäst på (nej, han festade inte, även om han e grym på det) han städade såklart hela sin lägenhet. Eftersom vädret inte var det bästa och Tobbe fortfarande inte är 100% frisk (nånstans runt 99.9% nu) höll han sig hemma och med trasan i ena handen, dammsugaren i den andra och dammvippan i munnen for han runt som en virvelvind och nu skiner lägenheten både vid fågel, fisk och mittemellan. Efter allt hårt slit gjorde han sig lite mat och sen var det nästan kväll, efter lite slösurfande vid datorn, lite TV-spelande och någon minuts TV-tittande var det kväll på riktigt och enligt schemat var det dags för film.

Filmerna jag valde mellan igår var:

• Crank
• Deja Vu
  
• Hannibal Rising
  
• The Prestige

Mitt val blev den sista på listan och det är jag glad över, The Prestige är bland de bästa filmer jag sett på länge. Välspelad, spännande, snygg och bra twist på slutet. Både Christian Bale och Hugh Jackman är enastående i sina huvudroller och birollerna av Michael Caine, Scarlett Johansson och David Bowie är även dem riktig riktigt bra. Handlingen utspelar sig i slutet av 1800-talets London och Bale och Jackman spelar två magiker som i början av filmen är vänner men efter en misslyckad föreställning hamnar de i konflikt med varandra och när Bale senare börjar uppträda med (enligt många) det ultimata tricket blir Jackman besatt av att avslöja hur tricket går till. Filmen är gjord av Christopher Nolan som tidigare gjort bl.a Memento och Batman Begins och just nu jobbar med uppföljaren till sistnämna The Dark Knight som ska ha premiär 2008. Allt jag sett av honom är riktigt bra och alla filmer nämnda ovan är värt att kolla in.

Betyg 4/5

The Prestige

A Friendship, That Became a Rivalry… A Rivalry, That Became a Battle.

Are You Watching Closely?

Gör om, gör rätt!

Äntligen börjar jag se slutet på den här sjuk-perioden. Jag känner inte av halsen alls, jag är inge snorig och jag har sovit ut två nätter i rad. Jag tror helt ärligt *peppar peppar* att jag börjar bli frisk. Så i måndags började jag lite smått tänka på träningen igen (som jag har saknat den) den behövs helt enkelt för att jag ska kunna motivera mig till att sköta resten t.ex sömn och framförallt maten. Som jag har misshandlat min kropp nu när jag varit sjuk, först börjar jag med att inte äta alls på 76 timmar vilket leder till att hela kroppen förtvinar. Sen när man väl kan äta igen så kan jag ärligt säga att det inte är något som en kostrådgivare jublat över direkt. Jag tror helt ärligt att allas våran ”Du är vad du äter” Anna Skipper hade skjutit mig.

”Det är enklare att bygga om ett hus om det är rivet till grunden” //Tobias Hedenström 2007-05-16

Det fina citatet ovan hoppade ur min mun igår när jag hemma hos min far åt en pizza-slice och han frågar ”skulle inte du bli nyttig och börja träna igen?” Jag hade en riktig städ-dag i tisdags också när jag var ledig, jag städade hela lägenheten, men inte som man brukar. Jag städade den från allt onyttigt genom att göra mig av med lite godis som låg i en skål, jag trollade bort chipsen jag inhandlade i söndags när jag var bakis samt att jag fick glassen min syster köpt åt mig för halsen att försvinna. På ren svenska åt jag upp allt skräp, men inte för att jag ville, utan för att jag inte ska ha något sådant i närheten nu när jag ska bli seriös igen.

Fr.o.m nu är det helt enkelt gör om, gör rätt! som gäller.

Vad hände?

Vart tog lördags kvällen/natten vägen egentligen, vad hände? vad gjorde jag? VARFÖR vaknade jag med en huvudvärk som fick ett skottsår att framstå som ett myggbett? Svaret på alla ovanstående frågor är: Alkohol, i alla dess härliga former. Natten försvann p.g.a att jag drack rödvin (tack för minnesförlusten) det som hände var att jag drack allt som flöt, det jag gjorde var att jag drack allt som flöt och anledningen till min mördande huvudvärk på söndagen var.. ja just det att jag drack allt som flöt.

Men jag är inte bitter, För det jag minns är ännu en helt fantastisk trevlig förfest med mina kompisar. Jag minns att vi åkte taxi till Danne och Emils fest i Holen, jag minns ungefär vilka jag träffat och när huvudvärken började släppa (runt 16.00-tiden) på söndagen så blev det en riktigt trevlig dag det också och som alla vet är det ju faktiskt så att det man inte minns det har inte hänt. Summa summarum var det ännu en trevlig helg där Tobbe jobbade stenhårt på att döda några extra hjärnceller i sin kamp mot överintelligensen han förbannats med.

För att det här inlägget inte ska ta slut redan tänkte jag berätta lite om förfesten, det är ju trots allt där dom flesta trevliga minnena finns, om vi ska vara helt ärliga så är det ungefär bara där det finns några minnen överhuvudtaget. Jag drabbas inte av minnesluckor när jag når det stadiet av karatefylla (snarare ninjafylla) utan jag blir välsignad med några få minnesbilder istället.

Hur som helst var det grillning på schemat även denna helg, Jocke som är vår personlige mästerkock drog även denna helg det tyngsta strået i matskapandets ädla konst och vi andra hjälpte väl till så gott vi kunde, eller ja vi hjälpte till lite i.a.f. Vi grillade biff på innanlår, åt klyftpotatis och sallad vid sidan om och det hela toppades av en helt fantastisk pepparsås, det var helt sjukt hur god den var vilket Joel tydligt visade för om man tittade på hans tallrik såg det ut som om han åt soppa medan vi andra fick nöja oss med att fukta klyftpotatisen lite. Till maten dracks det vin och när vi alla var mätta och nöjda började den intensiva vandringen från människa tillbaka till apstadiet. Hög musik, mycket dricka och 6st glada gossar festar från 18-tiden till 23 då taxin dök upp, Tobbe sveper en öl och skyndar sig bort till bag in boxen och hinner även med ett glas rödvin på dom 48 sekunder taxin väntar och sen var det bara in i dimman, längre in i dimman är nog mer sanningsenligt. Vad som hände efter det är inte jag rätt person att berätta om, men om någon vet så är ni mer än välkomna att berätta då jag själv är ganska nyfiken

Tillbaka i spelsoffan!

När man ligger hemma med halsfluss, äter penicillin och inte får göra annat än att ta det lugnt är det nästan oundvikligt att man tar upp sin gamla underbara hobby TV-spel igen. På senare tid har mitt spelande mest bestått av World of Warcraft på min PC, men nu var det alltså dags för TV-soffan igen, Jag och min Blood Elf Patience har helt enkelt en liten paus.

Jag har nyligen köpt Project Gotham Racing 3 *sen till festen* men fint folk kommer ju alltid sent. PGR3 var ett av release-spelen till Xbox 360 och enligt mig ett självklart val när man köpte sin maskin. Det var med minst sagt höga förväntningar jag satte i spelet i min 360 och hörde det snurra igång. Del 2 i serien har nötts flitigt av mina fingrar och jag har närmare 300 speltimmar på det så som sagt var det med höga förväntningar jag lutade mig tillbaka och började spela.

Körkänslan är den samma och det är verkligen inget negativt. Det tog inte lång stund innan man kände sig van bakom ratten igen och grafiken är helt fantastisk. Underbara monster till bilar styrs igenom några av världens storstäder och tyvärr, måste jag trots allt säga är banorna sämre i del 3 än i del 2 enligt mig. Jag har visserligen inte spelat lika mycket, så det kan mycket väl vara så att när man känner sig mer hemma på banorna trivs man bättre på dem. Jag har inte tagit mig ut på Xbox-live och utmanat alla världens racing-fantaster än, men jag har spelat igenom hela karriär läget och det är en helt klart trivsam upplevelse. Spelet får 8 Ferrari’s av 10.

Det andra spelet jag spelat igenom denna vecka är Call of Duty 3, Även det på Xbox 360. Jag måste nog säga att jag helt ärligt förtjänar en tapperhetsmedalj. Jag kan nog inte räkna upp alla gånger jag räddat världen från Tyskland och dess nazister nu så som sagt, en liten medalj är jag allt värd. Även detta är del 3 i sin serie och jag har haft riktigt roligt med detta spel. Dem tidigare delarna i serien har jag spelat på PC, men den 3:e utgåvan släpptes enbart till konsol och det fungerar riktigt bra. Sen Halo bana vägen för FPS på konsol och satte standarden med sin kontroll fungerar FPS minst lika bra i soffan som framför datorn. Snygg grafik, med levande samt förstörbara omgivningar, bra ljud som ger bra närvarokänslan och roliga och varierande uppdrag. Jag har kört jeep, jag har stått bak på en jeep och skjutit, jag har åkt pansarvagn samt gett stöd-eld till mina mannar medan dom avancerar på slagfältet, i staden, i skogen och bland vingårdar i Frankrike. Mellan uppdragen förs handlingen framåt av kortare filmer som ger en bra känsla av vad som hänt och vad som komma skall.

3 plus:

• Granaterna, bra och roligt med möjligheten att kasta tillbaka fiendernas kastade granater.
• Känslan av att vara en del i en grupp, själv klarar man sig inte på slagfältet.
• Variationen, realismen samt närvarokänslan.

3 minus:

• Något korkad AI, blir kanske bättre på högre svårighetsgrader (jag spelade igenom det på Normal).
• Fortfarande många ”osynliga väggar” men oftast ligger det ett objekt i vägen för att dölja dem.
• Ganska kort spel, 14 uppdrag av varierande längd. Tror jag klarade spelet på under 10 timmar.

Som tidigare nämnt har jag haft roligt med CoD3 och det är trots allt huvudsaken. Det är klart bättre än föregångaren, men lite för lite nyheter för ett riktigt topp-betyg. Del 1 i serien med tillhörande expansion är fortfarande bäst, men ett spännande äventyr och bra utförande. Snygg grafik, bra ljud, tight kontroll och spännande handling ger Call of Duty 3 7/10 i betyg.

En man, en lägenhet och ett förlorat förstånd.

Nu har man varit ”sjuk” i lite över en vecka och jag kan inte skriva en mer passande titel på ett inlägg än den jag just valt. Väggarna har blivit mindre och mindre för var dag som gått och även om jag gjort allt för att få tiden att gå fortare t.ex tittat på film, spelat tv-spel, suttit vid datorn och läst bok så måste jag säga att någon dag till och jag hade helt enkelt förlorat förståndet.

Räddningen kom i söndags då Jag, Joel och Jocke tittade på Spiderman 3 på Bio, att få lämna lägenheten var en helt underbar befrielse. Filmen var dock något av en besvikelse och enligt mig den sämsta i serien. Mycket var bra, men fanns en hel del jag vill ändra på också så ett högre betyg än 3 spindelnät av 5 kan det inte bli. Jag ger mig själv som biobesökare betyget ”en överstruken geting” då Jag och Joel skrattade högt på fel ställen, lämnade sarkastiska kommentarer samt var allmänt oseriösa. Hade jag suttit bakom mig själv hade jag åkt på stryk Men jag har ju mitt ”suttit instängd i en lägenhet nästan en vecka” scenario att skylla på.

Räddning nummer två kom igår då Jag, Maria och Madde åkte först till Falun och sedan vidare till Borlänge för att shoppa lite. Riktigt trevlig shoppingtur och jag är nöjd med allt jag köpte (ett par jeans, en väst samt ett par kalsonger) Västen och möjligtvis kalsongerna *dock mot betalning* visas upp på lördag. Det blev en heldag, även om vi inte åkte iväg förren strax före 14, med allt vad det innebär. Vi åt en riktigt god sallad på Kompis – Mat och Prat i Blg. Körde nästan in i en stolpe samt att vi hade hamnat i Örebro om inte Jag och Madde frågat Maria vart hon var på väg egentligen.

Nu är det onsdag kväll och ”bara” 3 dagar kvar till lördag, en lördag jag längtar oerhört mycket efter. Dels tror jag Emil och Danne’s Blue Party kan bli en riktigt trevlig fest, samt att jag ska få förfesta med mina bästa vänner med grillning (om vädret tillåter)  Guns N’ Roses och allt vad det innebär när vi festar ihop.. Wiiiee..

Tobbe – Halsfluss – Penicillin

Jag ska vara helt ärlig nu, allt som oftast är jag störst, bäst och vackrast. Ibland händer det dock något som gör att man blir mindre än en droppe i havet. Det som besegrade mig den här gången var halsfluss (tack för den Joel, vi vet alla att det är du som är källan till smittan). Sista gången jag sover sked med dig utan skydd (med skydd menar jag inte kondom utan heltäckande dräkt, tänk er dem gula som används i filmer som E.T och Outbreak). Hur som helst, Idag har jag ätit en hel tallrik yoghurt, EN HEL TALLRIK! Imponerade va? För mig var det en av de största prestationerna jag någonsin gjort med tanke på att innan tallriken hade det gått över 72 timmar sedan jag åt någonting senast. 24 x 3 = 72, Jag hade alltså inte ätit på 3 dygn. När man inte ätit på så lång tid slutar kroppen fungera som den ska, nu i efterhand är det ganska häftigt, men medan det händer är det enbart läskigt. Jag skulle t.ex klia mig på kinden och höll på att peta ut mitt eget öga, sen tuppade jag av i hallen natten till torsdag när jag helt oskyldigt skulle gå upp och kissa, det var verkligen ingen fest. Igår vände det i.a.f tack vare en helt underbar uppfinning som kallas penicillin. 24 timmar och 6 piller senare känner jag mig redan 100% bättre, dock inte frisk, men riktigt stor skillnad måste jag ändå säga att det är. Jag kan prata idag, jag har druckit vatten, nästan helt utan problem och jag har som tidigare nämnt fått i mig en tallrik yoghurt, IN YOUR FACE HALSFLUSS!

Nu ska jag bara vila *pffff* eftersom jag kände mig bättre idag så har jag (störd som man är) städat hela lägenheten. Men ärligt, jag ska faktiskt ta det lugnt nu så jag blir frisk till nästa helg, för den festen tänker jag inte missa och tack vare AstraZeneca och deras Kåvepenin – fenoximetylpenicillinkalium kommer det inte bli så heller! Tack för mig och krya på er alla andra sjuklingar där ute.

Jag måste bara slänga iväg ett extra tack till min underbara syster, hennes pojkvän Johan och deras hund Zeb som försett mig med Panodil, kört mig till sjukhuset, hämtat mig på sjukhuset, handlat den omtalade yoghurten samt lagat (en vad jag tror fantastiskt god) soppa jag ännu inte kunnat äta. *STOR KRAM* Älskar er!