Författare Hedenström #2

Nej, jag skryter inte nu. Det är faktiskt några stycken som bett mig skriva en till novell. Jag kan glädja de några stycken genom att idag berätta att det ska jag. Just nu jobbar jag dock och är i Mora så jag vet inte riktigt när projekt #2 kommer igång. Men det ska inte dröja allt för länge hoppas jag och säkert ni också.

Svart på vitt, jag kommer skriva en till novell. Dock en annan genre och jag är inte säker på att den blir på 10 delar, tror inte jag kommer berätta hur många delar nästa blir på, för i ärlighetens namn så kändes det lite pressande att veta att man hade X antal delar kvar att skriva och knyta ihop allt på.

Bugar mig för alla positiva kommentarer jag fått i bloggen, via sms, msn, facebook och irl

Del 10: Hej, jag heter..

De stod och tittade på varandra i några sekunder. Det kändes som en timme. Sen började hon gå emot honom, men han stod kvar. Han visste inte hur han skulle bete sig, han hade tänkt på henne varje dag sen första gången de träffades. Han kunde ju inte veta att hon tänkt på honom lika mycket. Hon kom fram och såg att han hade blåmärken som nästan försvunnit i ansiktet och förstod då att det var han som hon sett på sjukhuset. Hur är det? frågade hon. Br, bra svarade han osäkert. Vart är du på väg? Jag ska bara posta det här brevet sen ska jag gå hem, svarade han. Får jag gå med dig? undrade hon. Ja, det får du. Magen kändes som om den var full av fjärrilar, hos dem båda.

De gick ned på stan och pratade hela vägen, han postade brevet och frågade sen åt vilket håll hon skulle. Hon berättade att hon ätit lunch med en kompis nere på stan och var påväg hem när de möttes. Han blev glad, för han förstod då att de kunde slå följe, eftersom han bodde åt samma håll. De började gå hemmåt, de pratade hela tiden. De hade mycket gemensamt. Musik, åsikter om personer och ingen av dem trodde på gud. Han berättade att killarna hade följt efter honom och misshandlat honom, att han hade sett henne på sjukhuset, hur mycket han tänkt på henne vågade han dock inte berätta. Hon berättade att hon hade velat hälsa på caféet, men att hennes kompisar kommit emellan, att hon trodde hon sett i syne när hon såg honom i sjukhussängen, sen skrattade de. Plötsligt var de framme vid hennes lägenhet, promenaden som annars brukade kännas så lång hade gått på ett ögonblick.

Här bor jag, sa hon. Jaha, jag bor där borta svarade han och pekade på sitt lägenhetshus. De log mot varandra. Hon kramade om honom, sa hej då och gick in genom dörren. Han stod kvar och följde henne med blicken. Precis när han vände sig om för att gå hem så kom hon ut genom dörren igen. Men, jag vet ju inte vad du heter sa hon, vi har ju inte hälsat på varandra. Hej, sa hon och sträckte fram handen mot honom och log. Jag heter Malin. Han tog hennes hand och sa hej, utan att tänka ska vi knulla?

The End.

Del 9: Nära.

Men fan, så jävla klantigt. Han glömde svarskortet han skulle posta till sin mamma. Det hade kommit för två dagar sedan, en inbjudan till sin pappas begravning. En skriftlig sådan, hon hade inte ringt. Han vände i dörren och sprang upp till lägenheten för att hämta det. Hon gick ut till sin kompis som stod och väntade med bilen och de åkte ned på stan. När han hämtat brevet började han gå och när han gått de första femhundra metrarna var han helt omedveten om att han precis passerat hennes lägenhet och att hon stått precis där han nu gick för bara någon minut sedan.

Hon skulle ta en snabb lunch med sin tjejkompis som jobbade och bara hade 30 minuter kvar på sin lunchtid. De åkte till deras favoritställe och beställde in sin mat. Det var mycket folk så maten tog tid. Hon såg på kompisen att hon blev mer och mer stressad. Så hon sa till kompisen att hon inte behövde skjutsa henne hem, jag kan gå istället. Är det okej det? Frågade kompisen. Ja, svarade hon. Det är ju fint väder, det blir bara skönt med en promenad. Tack, sa kompisen precis innan maten blev serverad. Maten smakade bra men hon kände sig smått stressad av sin kompis som kastade ned maten i magen. De betalade, kramade om varandra och sen försvann vännen iväg mot sin bil. Hon hade ingen lust att vara kvar på stan så hon började gå hemmåt.

Han hade ingen brådska, han var ju ledig fast han egentligen skulle jobba så förutom att posta svarskortet till sin mamma hade han inget planerat. Han gick långsamt mot stan och lyssnade på musik i sin iPod. På långt avstånd såg han en person komma gående emot honom, det ser ut som en tjej. Tänk om det är hon? Nej, sluta nu. Glöm henne, hon är för fin för dig tänkte han där han gick. Den motsatta personen var hon. Hon såg också en person på samma avstånd och började tänka på honom. Tänk om det är han? Nej, sluta nu. Varför skulle det vara det? Hon började le för sig själv där hon gick.

Desto närmare de kom varandra började tankarna snurra i bådas huvuden. Det är ju en tjej. Det är ju en kille i hans ålder. Kan det vara hon? Är det verkligen han? När de var ungefär tio meter ifrån varandra var båda säkra och stannade.

Del 8: I sjunde himlen.

Men dö i skit din jävel! Hoppas du snubblar på dig själv, ramlar i backen och slår ut varenda tand du har i din kuksugarmun. Vore du inte för äcklig för att röra vid så skulle jag sparka dig i fittan så hårt så din klitoris hamnade i halsen på dig! Han satt hemma i soffan och tittade på Sjunde Himlen, det värsta program som någonsin tillverkats för kommersiell TV. Han stod inte ut med någon av karaktärerna, men värst var ändå mamman. Han kunde dock inte sluta titta vilket gjorde honom ännu argare. Han hade sjukskrivit sig från jobbet idag, han hade sagt att värken i huvudet hade kommit tillbaka efter misshandeln. Så var dock inte fallet, han bara kände för att vara hemma idag. Han var sällan borta från jobbet, han gillade trots allt känslan av att bidra med något.

Fy fan va sliskig du är, du är så jävla präktig så jag mår illa, sa hon högt för sig själv. Hon hade jobbat natt på sjukhuset och var ledig idag. Hon sov till strax före tolv och släpade sig upp ur sängen. Nu satt hon med en kopp kaffe i handen och tittade på Sjunde Himlen, det värsta program som någonsin tillverkats för kommersiell TV. Hon stod inte ut med någon av karaktärerna, men värst var ändå pappan. Hon kunde dock inte sluta titta vilket gjorde henne ännu argare.

Ooohh seventh heaven.. musiken tonade ut och äntligen var skiten slut. Han stängde av TV’n och gick fram till stereon och satte på musik istället. “You know where the fuck you are??!” skrålade Axl Rose röst ur högtalaren. Ja, i sjunde himlen svarade han sarkastiskt tätt följt av Axl som berättade att han var “in the jungle baby!!”. Hon reste sig ur soffan, slog på datorn och startade winamp. Klickade i suffle-knappen och satte sedan på King Nothing med Metallica. Han drog på sig ett par jeans, en luvtröja och grävde upp ett par strumpor ur tvättkorgen som inte luktade för illa. Sen gick han in på toa för att pissa och borsta tänderna. Hon stod i trosor och behå i badrummet och sminkade sig. När hon var klar gick hon till sin garderob och tog på sig ett par jeans och en luvtröja, skönt med lite slappare kläder när man är ledig och inte ska umgås med någon.

De stod båda i sin hall och tittade i hallspegeln. Fy fan sa han högt för sig själv, får man se ut såhär tänkte han innan han lämnade lägenheten. Hon gillade vad hon såg. Bra hår-dag idag och sminket blev bra, varför blir allt bra när det inte är något speciellt? Om jag skulle på fest hade inte alls håret blivit bra och sminket hade hamnat överallt tänkte hon innan hon lämnade lägenheten.

Han gick ned för sina tre trappor och ut ur trapphuset, hon gick ned för sina två trappor och ut ur trapphuset. Klockan var nu 13.20 och båda var på väg ned på stan.

Del 7: Hennes sida av historien.

Det här var snyggt eller hur? Men hallå? Titta då! Det var skitfult, hon tittade på sin kompis linne, låtsades skina upp och sa aahh, det skulle passa dig skitbra. Inombords suckade hon bara. Det var tredje gången den här veckan de var inne på HM. Hon gillade precis som sina kompisar självklart att shoppa, men hade inte riktigt samma smak. Dessutom orkade hon inte med tjejkompisarnas överdrivna entusiasm när de hittade något de tyckte var fint. Hon ansåg inte att det fanns kläder värda att hoppa upp och ned för och sedan fnittra som en mentalpatient när man hittade dem.

Hon fann sig ofta ganska långt bort i tankarna den senaste tiden och hon tänkte ofta på honom. Han hade kommit från ingenstans, slagit ned de där dryga jävlarna som vägra låta henne vara, sagt varsågod när hon tackat honom, sen bara gått igen. Han var inte den snyggaste kille hon sett direkt, men han var spännande. När hon några dagar senare hade sett honom på det där caféet ville hon sätta sig ned och prata, men kompisarna hade förstört. Sen hade hon inte sett honom igen. Hehe, förutom den där stackars misshandlade killen på sjukhuset som hade liknat honom lite. Det var då hon insåg att hon var intresserad av honom, att hon ville veta mer om honom. När hon t.o.m. tyckte sig se honom på jobbet. Vem ääär du? viskade hon tyst för sig själv.

Va borta du är då! sa en av kompisarna, tänker du på honom igen? Va? nej, lite trött bara sa hon. Hon hade gjort misstaget att berätta om honom för sina vänner, men de tyckte hon var knäpp i huvudet. Han var ju konstig, en ensamvarg. Du borde dejta Mange istället, han har ju varit skitintresserad av dig jättelänge. Jaha, men han är dum i huvudet och skitful tänkte hon. Enda anledningen till att kompisarna tyckte Mange var ett bättre val, var för att Mange spelar hockey och är populär bland de andra tjejerna. Jag skiter väl fullständigt i honom, han är äcklig och tycker alldeles för bra om sig själv tänkte hon.

Hon orkade inte låtsas tycka kläder var snygga längre och hon orkade inte med mer snack om den killens kropp, den andres smilgropar och den tredjes snygga bil så hon ursäktade sig till sina kompisar, tittade på klockan och sa att hon fick lov att gå hem för att hjälpa sin mamma med lite saker. De gjorde den typiska tjejkramen, sa att de skulle höras på telefon senare om helgen och sa hej då. Sen började hon gå hemmåt, hon skulle inte till sin mamma, hon ville bara vara ifred ett tag. När hon gick där med sin mp3 i öronen och lyssnade på hårdrock, som hon förövrigt var ensam om i sitt umgänge började hon tänka på honom igen. Undra hur han är, undra vad han har för ögonfärg. Vad hon inte visste när hon gick promenaden hem, var att varje gång han gått sin promenad hem gick han åt samma håll, på samma väg och ungefär lika länge.

Del 6: Tillbaka till vardagen.

Hon är ny på avdelningen, jag har inte träffat henne än. Han tyckte det kändes konstigt att be henne ta reda på namnet. Han ville inte framstå som en stalker, även om han inombords inte ville något hellre än att få veta hennes namn. Han vet nästan ingenting om henne och ändå har han tänkt på henne varje dag i snart två veckor. Det enda han tror sig veta om henne är att hon bor i trapphuset där han “räddade” henne. Men inte ens det var han säker på. Han visste även att hon köpt en bakelse till kaffet, men det kanske var första gången på ett år och knappast någon vana. Vem äääär du? Viskade han tyst för sig själv.

De sista två dagarna han spenderade på sjukhuset såg han henne inte en enda gång, trots att han hela tiden låg med ansiktet mot dörren ut i korridoren och sökte efter henne. Han blev utskriven en tisdag och på torsdagen var han tillbaka på jobbet. “Fy fan vad du ser ut” hade chefen sagt när han kom tillbaka. Tack, svarade han och stämpla in. Han jobbade på ett lager. Han gillade sitt jobb, han gjorde bra ifrån sig och hade flera gånger blivit erbjuden en högre position men tackat nej. Han trivdes i de mörka lagerlokalerna, där fick han vara ifred.

TV-spelskväll hos Fredde på kvällen, grabbarna hade ringt och frågat och han orkade inte hitta på en ursäkt för att slippa. Fifa 2009, fy fan va tråkigt. Fredde tjatade fortfarande om att de skulle söka upp killarna och spöa dem, men han visste att det bara var tomt prat. Ingen skulle göra nånting och inte ens han själv ville hämnas. Jag slog dem, de slog mig the end. 2 – 0.. wööö ööhh öööhh ööh brölade Mårten. Han brydde sig inte, han visste att han var sämre än alla de andra på Fifa och firade inte ens de få gånger han faktiskt vann en match. Annat var det med kompisarna som hoppade i soffan, skrek åt den digitala domaren (som om han tog egna beslut och inget som var programerat) och kastade handkontrollerna i väggen när de fick stryk. Vid 23.20 sa han tack för sig eftersom han skulle upp och jobba imorgon och började gå hemmåt.

Han gick samma väg som han hade gått den natten för snart två veckor sedan, då han först träffade henne. Precis som då dök hon upp i hans huvud och nästan svävade framför honom, så tydligt såg han henne framför sig. Han blev glad inombords när han tänkte på henne och promenaden hem gick fort. När han var nästan hemma frågade han henne vad hon hette, hon formade ett namn med sina läppar men inget ljud kom. Klart som fan min egen fantasi inte vet vad hon heter när inte jag gör det. När fan blev jag dum i huvudet egentligen? frågade han sig högt innan han gick in i trapphuset.

Del 5: Sjukhuset.

Misshandlad man i 20års åldern, tillstånd kritiskt. Han vaknar till av ambulansradion och tittar sig förvirrat omkring med ett öga, det andra kan han inte öppna. Han ser fru Olsson från trapphuset sitta brevid honom, måste varit hon som hittade mig tänkte han. Hjälte? Nej, i.a.f. ingen med superkrafter tänkte han innan han somna in igen.

Nästa gång han vaknar så ligger han i en sjukhussäng, halsen är helt torr och det gör ont precis överallt. Värst är det på vänstersida av bröstkorgen, det känns som knivhugg varje gång han andas. Ansiktet känns svullet och han vill inte titta i en spegel just nu. Det här är inte första gången han blivit misshandlad, han sa ofta fel sak till fel person bara för att provocera. Det var dock första gången det lett till en sjukhusvistelse. Efter vad som känns som en vecka, men som i själva verket bara var en timme kommer en sköterska in för att titta till honom. Hon berättar att näsbenet är av och tre tänder utslagna i ansiktet. Högerögat är svullet, men det är ingen fara för synen bara svullnaden går ned. Det som gör ont i bröstkorgen är tre brutna revben, du har troligtvis tagit emot flera sparkar när du låg ned säger hon. Han svarar inte, han vet inte ens om han kan svara men även om han kunde det skulle han troligtvis reagerat på samma sätt. Han tittar bort från henne och stirrar in i väggen. Efter en liten stund går hon igen.

Dag tre på sjukhuset, inga besökare. Han har fått två sms från Fredde och Mårten ::När du kommer ut från sjukhuset ska vi spöa dom jävlarna:: och ::Hoppas du blir bra snart, så vi kan supa igen:: Idioter, hade hellre inte fått några sms alls än de där tänkte han. Visa att man bryr sig utan att visa några känslor, så typiskt killar. När sköterskan kommer in med den nya dropp-påsen har hon med sig blommor och ett kort. Från vem då? Mamma vet inte att jag ligger här, jag har inga tjejkompisar och ingen av grabbarna skulle göra något så bögigt. Han harklar sig lite och svimmar nästan för att det gör så ont och säger sen - Kan du läsa kortet. - Javisst. Säger sköterskan och ler falskt. *Krya på dig* Fru Olsson. Det var hon som ringde ambulasen berättar sköterskan, hon var jätteorolig för din skull. Hon stannade första natten tills läget var stabilt. Tack, mer sa han inte och snart gick sköterskan igen.

Efter fyra dagar kändes allt mycket bättre, han såg med båda ögonen och andningen gjorde inte alls lika ont längre. Han låg i sin säng och tittade på TV. Fanns naturligtvis ingenting bra att titta på, men väggen började bli trist. Reklam igen, underbart. Han vände på sig och tittade ut i korridoren. Ett..två..tre.. efter bara tre sekunder hände något som fick pulsen att stegra, hon gick förbi hans rum. Såg han fel? Nej, det var hon. Iförd en undersköterskedräkt. Nu var det officiellt, hon är vackrast i hela världen. Han bet ihop och satte sig upp i sängen, hivade sina blåslagna ben över kanten och började sakta gå med droppställningen mot dörren. Då kommer sköterskan in i rummet och undrar vad han håller på med, du måste vila. Du har haft en allvarlig hjärnskakning och kroppen är långt ifrån återhämtad. Han pekade ut ur rummet på henne och frågade sköterskan, vad heter hon?

Vad hon heter? frågade sköterskan och vände sig i den riktning han pekade. Hon..

Del 4: Flykten.

“Men hallå? Kommer du eller?” Jävla bimbo, hon stal henne ifrån mig. Det var nummer 1 eller 2 som hade ropat från övervåningen. Hon hade lett mot honom och sen vänt sig om för att trippa iväg upp för trappan. Han struntade i de sista dropparna kaffe och gick därifrån, hjärtat dunkade hårt i bröstet på honom. Han kände sig jagad. Det började småregna lite så han drog luvan över huvudet och började gå mot kiosken. Det tog nästan 20 minuter innan hjärtat lugnat ned sig, men det konstigaste var att magen kändes annorlunda. Nästan som när han slog till killen rakt över näsan, eller när han sparkade sönder dörren. Tillfredsställd? Varför då? Vad i helvete händer egentligen? Många frågor inget svar.

Han köpte sin snusdosa och en cola och började gå hemmåt. Mobilen började vibrera i fickan och Djungelbokens Var nöjd med allt som livet ger skränade ur mobilhögtalaren, ett ringsignalsval som enligt honom var 100% ironi. Bror stod det över displayen, den enda i familjen han tyckte om, ändå tvekade han väldigt länge innan han svarade.

Bror: Hur är det? Han lät inte lika glad som vanligt.

Han: Jo då.

Bror: Pappa har gått bort.

Han: Okej.

Sen la han på. Han var inte hjärtlös, han älskade sin pappa men han hade bearbetat sorgen för länge sen. Pappa hade varit sjuk länge. Han tittade på tatueringen på armen, den hade nästan varit klar i åtta månader, bara sista datumet kvar. Han tittade på mobilen, 29 maj. Jag bokar tid nästa vecka tänkte han. Han fortsatte gå hemåt. Han kände sig fortfarande jagad, hjärtat hade lugnat ned sig men känslan av att han var förföljd vägrade försvinna.

När han var två meter från dörren till trapphuset förstod han varför. “ETT ÖGA FÖR ETT ÖGA VA!?” Hörde han någon säga högt bakom honom. Han vände sig om och kände genast igen de två killarna han slog ned för några dagar sedan, plus en tredje kille som han inte kände igen. Något blänkte på hans hand. De hade gått efter honom ända från stan. Jag orkar inte tänkte han. Han slappnade av i händerna, sänkte sina axlar, bet ihop käken och blundade. *Krash* han kände hur näsbenet krossades mitt i ansiktet och halsen fylldes med blod. Han föll ihop på backen och sen blev allt svart.

Del 3: Dagen efter.

Fan va det smakar skit i munnen, borsta tänderna eller lägga in en snus? Det blev en snus. Han kollade på klockan och såg att den precis paserat tolv. Han drog på sig ett linne och hoppade i mjukisbyxorna. Han gillade “dagen efter” han blev sällan bakis själv, men visste att kompisarna var det. Alltså fick han vara ensam utan att det var konstigt, på sin höjd fick han lov att följa med och käka pizza men det kunde han slippa genom att påstå att han var för bakis för att käka något. Kolla mobilen, två missade samtal. Ett från brorsan som troligtvis festat han också och ett från Fredde som troligtvis undrat vart alla var när han vaknade i ett nedsläckt badrum i ett badkar med spy över hela bröstet. Skratta eller gråta? En jävla sopa hur som helst.

Halvmulet utanför, nice orkar inte med fint väder en dag som denna. Han drog på sig skorna och började röra sig mot stan. Han hade inget direkt mål, men man känner sig aldrig så ensam som när man är själv bland massa människor som umgås och gör sin grej. Där han gick och lyssnade på musik började han tänka på henne igen. Han hade letat efter henne på krogen igår, dock utan resultat. Det var skönt att ha någon att leta efter, det blev så mycket enklare att avfärda de tjejer som kom fram strax före stängning med panik i ögonen. Hångla med mig, tyck om mig, gilla mina nya kläder, har jag inte gått ned tillräckligt i vikt? Han ville skriva desperat i pannan på flera av dem.

En kaffe vore gott, ja nu tyckte han “äntligen” om kaffe. De första hundra kopparna var ju en pina, men nu smakade det faktiskt bra och han blev ibland sugen på en kopp. Dock tackade han ofta nej när han blev bjuden, det var kul att se hur obekväm personen som erbjudit koppen blir. Han gick till sitt favorit café, köpte sin kaffe och satte sig i ett hörn för att titta på människor. Det var sällan han hittade en person som han inte tyckte var en sorglig robot, en robot som bara går genom livet och gör det som den förväntas att göra. Men ibland kunde han hitta någon som han betraktade en stund och hittade på en historia kring, det tyckte han om. Som fettot där borta, haha han vill inte sitta på ett café med sina kompisar. Han vill vara hemma, se på film eller spela TV-spel, men eftersom kompisarna är populära så får han aldrig bestämma. Han gör som de vill för att få en eller två smulor av populär-pulver över sig. Det hjälper inte, inte alls faktiskt.

Precis när han skulle sträcka sig efter koppen för att ta de sista dropparna kaffe öppnas dörren till caféet. Tre tjejer kliver in, bimbo 1, bimbo 2 och sen hon. Vafan gör hon här? Han har gått hit hundratals gånger, men aldrig sett henne, eller har han det? Har han hittat på en historia om henne tidigare? Nej, omöjligt. De två första tjejerna köper en kopp kaffe, men hon gör det som tjejer så sällan gör, hon köper en kaffe och en stor fet bakelse. Han vill hoppa upp på bordet och dansa av glädje, hon är speciell. Hon bryr sig inte om samhällets sjuka regler. En tjej som unnar sig en bakelse, vilken lycka. Han sitter där i sitt hörn och ler, inte för att han vill, han kan bara inte låta bli. Tjejerna börjar gå upp mot caféets övervåning. Men när hon tagit första trappsteget vänder hon sig om, hon går tillbaka för att hämta en sked till sin bakelse. Hon får inte se mig, försent. Hon står där några meter bort och tittar på honom. Han sitter som förstenad och tittar tillbaka. Helvete, ögonkontakt.

Del 2: Krogen.

Ja, vi ses där. Han slängde telefonen i soffan och suckade högt för sig själv. Det var lördag igen och dags för krogen. En av de få kompisarna han fortfarande umgicks med hade köpt ny lägenhet. Den obligatoriska inflyttningsfesten blir av ikväll och den alltid lika sjuka krogvärlden skulle äntras även denna helg. Han hade funderat på krogen många gånger. Varför vill folk dit? Han tyckte inte om alkohol, eller rättare sagt tyckte han inte om den han blev av alkohol. Han tyckte inte heller om det där jävla spelet som utspelas på varenda jävla krog i hela världen. Ni vet, tjejerna som går ut för att ha kul och dansa, men blir störda hundrafemtio gånger av killar som kommer fram för att säga “hej” men som egentligen tänker “ska vi knulla?”. Då uppskattade han mer de killar som är packade nog att fråga om tjejen vill knulla direkt så han kan bli avfärdad på en gång och gå och fråga nästa tjej.

Det finns ju tjejer som också går ut på krogen bara för att knulla, tyvärr för dem så är det inte sociallt accepterat för dem att vara lika på. Då är de ju horor. Fan va äcklig värld vi lever i. Hon kanske är där, då kan jag säga åt henne att låta mig vara i fred tänkte han. Men insåg ganska snabbt att hon har ju faktiskt inte gjort honom något, det är ju han som inte kan sluta tänka på henne. Varför?

Fem timmar senare sitter han där, i kompisens nya lägenhet med en öl i handen och tittar på medan kompisarna blir dummare för varje minut som går, mer likt djur än den art de var för bara någon timme sedan. Han tänker inte bli full ikväll, bara dricka några bärs eftersom det inte är okej att vara nykter. Han orkar inte förklara sig så han spelar med och dricker långsamt nog för att idioterna runt omkring honom inte ska bry sig. Det är lätt att umgås med fulla människor, speciellt fulla killar. Skrik när de skriker, be om en highfive ibland och prata om någon random bruds tuttar eller röv så är allt lugnt. Han tänker dock inte prata om henne, de ska inte få smutsa ned henne med sina tankar och äckliga fantasier.

Åh fan, är det dags för den obligatoriska shotten som ingen tycker smakar bra? hmm, men den ska ju självklart ned den med. Vi är ju inte patetiska nog att säga “hej” till tjejerna än. Eller jo, Fredde är det för Fredde ligger och sover i badkaret. Alltså vann Fredde och kommer imorgon vara kvällens hjälte om det faktiskt inte råkar vara så att någon av de andra grabbarna får med sig en ful tjej som han har dåligt fyllesex med. Bara för att dagen efter berätta för alla att han satte på henne som fan och hon skrek av njutning från början till slut. Jag hoppas de andra killarna vet att han troligtvis inte ens fick upp kuken för att han var för packad, men o andra sidan spelar det ingen roll. De kommer ju dunka honom i ryggen ändå och ge honom hög femma efter femma. Jävla idioter.

TAXIN ÄR HÄÄR NUU!!